Suzanne Osten svepte in som en ny frisk vind i det svenska filmklimatet i början av 80-talet – med sin banbrytande, häftiga, strålande vackra och tragiska berättelse om Mamma, ett filmiskt porträtt av modern Gerd Osten. Idag, efter tio filmer och en lång karriär som opinionsbildare, förebild och levande legend, säger hon sig fortfarande vara på jakt efter att ”knäcka filmkoden”.
Suzanne Osten växte upp under kaotiska förhållanden med sin mamma Gerd Osten, en briljant filmkritiker och aspirerande filmare, men också en människa som gled allt djupare in i sinnessjukdom. Till sist, när Suzanne var i tonåren, ringde hon själv till barnavårdsnämnden. Suzanne Osten tog sin tillflykt till sin åtta år äldre syster Pia Baeckström och modern tillbringade resten av sitt liv på sjukhus.
Osten började sin bana inom teatern och blev snabbt en av de ledande krafterna inom den feministiska vänstervågen på 70-talet. Pjäsen Jösses flickor! (1974), skriven tillsammans med Margareta Garpe, lade grunden för Ostens betydelse som feministisk vägvisare och levande legend.
Unga Klara blev Ostens hemmascen och teaterverkstad, en plats för lustfyllda teaterexperiment där hon utvecklade den kollektiva arbetsmetod som hon senare med stor framgång har använt i sina filmer.
1978 bidrog Suzanne Osten i kollektivfilmen Barn i Afrika som var en kortfilm gjord för TV2. Så 1982 var det dags för den första långfilmen – Mamma, filmen som Gerd Osten aldrig själv fick göra. Malin Ek spelade en kvinna uppfylld av en enda stark önskan: att få göra film! Och som stöter på en mur av motstånd, både i form av andra världskriget och det svenska patriarkatets likgiltiga klapp på axeln.
Suzanne Ostens debutfilm var ovanlig och förlösande på samma gång. Mamma ställde sig i linje med flera feministiska skräckfilmer från samma tid om starka, kreativa och galna kvinnor: Frances om filmstjärnan Frances Farmer från 1982 av Graeme Clifford, filmen om konstnären Camille Claudel av Bruno Nuytten från 1988 och Jane Campions En ängel vid mitt bord från 1990 om författarinnan Janet Frame. För alla andra som upplevt en smärtfylld relation till sin egen mamma erbjöd Mamma en sorts katharsis.
Motivet med det övergivna barnet i en lägenhet belamrad med skrot och med en förälder som beter sig alltmer irrationellt, skulle Osten återvända till senare i sin karriär.
Mamma följdes av den lustfyllda musikaliska komedin Bröderna Mozart (1986). Etienne Glaser gjorde huvudrollen som den både charmige och gränslöse regissören som är besatt av att sätta upp Mozarts Don Giovanni på Kungliga operan. Samtidigt är Bröderna Mozart ett magnifikt ensemblespel där alla, inklusive städarna, påverkas av den konstnärliga processen. Här etableras ett av Ostens bärande teman med individens frihet och auktoritet kontra kollektivet.
Av en tillfällighet blev Bröderna Mozart förknippad med mordet på Olof Palme eftersom det var denna film som paret Palme hade sett strax innan skotten föll på Sveavägen. 1993, i boken ”They shoot Prime Ministers, don’t they?” ställer filmtidskriften Filmkonst en fråga till dåtidens film-Sverige: Varför syns inte mordet på Olof Palme i svensk film? Suzanne Osten svarade så här: ”Jag har redan gjort det. Skyddsängeln. Det var en jobbig sits för mig när Bröderna Mozart, som är en positiv och humoristisk film, kopplades till mordet. Man kan säga att Skyddsängeln blev mitt svar. Det är en film om det politiska våldet och ett porträtt av Sverige.”
Före Skyddsängeln (1990) kom Livsfarlig film (1988), som var ett slags inlägg i debatten om våldsfilm och dess konsekvenser. Det så kallade ”videovåldet” hade debatterats häftigt under 80-talet allt sedan en scen ur den totalförbjudna skräckfilmen Motorsågsmassakern hade visats i tv-programmet Studio S.
1993 återkom Osten med Tala! Det är så mörkt som handlar om ett laddat möte mellan en judisk lärare och en ung nynazist. Filmen beskrevs som en ”nutidsfilm”, men hade också en bakgrund i pjäsen Hitlers barndom som Osten hade satt upp på Unga Klara 1984 och som var inspirerad av psykoanalytikern Alice Millers teorier. Osten tog nu plats som en av (de få) svenska spelfilmsregissörer som tog fasta på filmen som kulturpolitiskt redskap och samhällskritiskt vapen. I Bara du och jag (1994) utmanade hon etablissemanget med en vardagskomedi om en ung kvinnlig svart minister spelad av Francesca Quartey.
Men efter Bengbulan (1996) fick Osten svårare att få gehör för sina filmidéer. Filmen, som handlade om våld bland barn och om mobbing, orsakade debatt i pressen – både om filmens innehåll och om filmens finansiering. Statens biografbyrå satte först en 15-årsgräns på filmen, som senare sänktes till 11 år. Och Suzanne Osten hade under produktionen av filmen mottagit ett finansiellt stöd direkt från Mona Sahlins jämställdhetsfond, samtidigt som hon var rådgivare åt dåvarande kulturminister Margot Wallström.
Under 2000-talet har Osten gjort tre filmer som på olika sätt belyser relationerna mellan vanliga och ”ovanliga” människor. Besvärliga människor (2001) byggde på en teaterpjäs som Osten satt upp på Stockholms stadsteater/från Unga Klara under 1999. I Wellkåm to Verona (2006) skildrade hon livsglädje och ångest på ett ålderdomshem med hjälp av svensk films och teaters mest älskade skådespelare: Jan Malmsjö, Erland Josephson, Ghita Nörby, Simon Norrthon, Malin Ek med flera.
Med Flickan, mamman och demonerna (2016) återvände Osten till berättelsen om den lilla flickan med den sinnessjuka modern. Filmen byggde även i detta fall på en teaterpjäs och en bok av Suzanne Osten. Filmen är en mycket stark skildring av ett barns uppväxt i ett gränsland mellan trygghet och skräck. Filmen mottogs med applåder och beröm, men Osten tvingades även i detta fall att kämpa för att filmen skulle få sänkt åldersgräns. Efter att Statens Medieråds beslut överklagats till Förvaltningsrätten sänktes åldersgränsen från barnförbjudet till 11 år. Flickan, mamman och demonerna kunde därmed möta den barnpublik som den var ämnad för.
Osten var under åren 2015-2017 Barnfilmsambassadör, utnämnd av Svenska Filminstitutet – ett uppdrag som till stor del handlade om att möta unga och vuxna i offentliga samtal och på filmvisningar.
Hon har under årens lopp mottagit många priser, bland annat Guldbagge för bästa regi 1987 för Bröderna Mozart. När Suzanne Osten i januari 2017 nominerades till Dagens Nyheters kulturpris berättade hon att hennes kommande film går under arbetstiteln Love Duet.
Vid 2022 års Guldbaggegala mottog Suzanne Osten en Hedersguldbagge med motiveringen: “Årets mottagare av Hedersguldbaggen är en pionjär inom scenkonsten, en lekfull manusförfattare och en banbrytande filmregissör. Vår pristagare har med nyfikenhet och skaparglädje, och med humor och svärta, undersökt ämnen som psykisk sjukdom, utanförskap och främlingsfientlighet. Och med ett helt eget formspråk dessutom tagit sig an klassamhället, familjerelationer och jämställdhet. För sina djärva, lekfulla och nyskapande insatser inom svensk film tilldelas Suzanne Osten årets Hedersguldbagge.”
Mikaela Kindblom (2017, uppdaterad av red. 2022)
Suzanne Osten är en sökande, nyfiken och entusiastisk konstnär. Hennes sätt att förhålla sig till livet blev en sorts pelare för mig i min identitet. Ord för ord i våra bandade samtal flyttade in hos mig och påverkar mig fortfarande, skriver Helena von Zweigbergk, författare till intervjuboken ”Osten och Osten”.
Undersök det! Undra inte bara!
Som så ofta hör jag hör Suzanne Ostens ord i mitt huvud.
När jag såg Mamma 1982 blev jag djupt tagen av den. En film om en kvinnas försök att hitta ut i världen från sitt eget universum som bara krympte och krympte – inte minst på grund av andra världskriget, men också på på grund av hennes psykiska sjukdom.
Det var Suzannes egen mamma Gerd Osten, som filmen handlade om. Och filmen visade på en sorts sökande och en existentiell vilsenhet hos en kvinna, och såväl ämnet som formen på filmen gjorde mig, som sagt, djupt tagen. Att man kunde göra film på det sättet! Och med ett sådant tema!
När Suzanne Osten senare skulle göra Bröderna Mozart bad jag att få vara med. Dag ut och dag in hängde jag på inspelningen med min bandspelare. Tittade, frågade, tog in. Och jag märkte hur viktiga Suzannes ord blev för mig. Jag ville prata mer, och vi gjorde intervjuboken ”Osten om Osten – barndom, feminism och galenskap” tillsammans, den kom ut på Alfabeta 1990.
Konkreta råd: Jobba bara med de som du tycker är bra!
Visdomar: Dumhet är en straffblockering.
Eller: Ändrar vi oss, ändrar vi världen.
Så se sökandet och klokheten i hennes filmer! Vad du än tycker kommer de inte att likna något annat du har sett tidigare. Och gudarna ska veta att Suzanne har fått slåss för sin konstnärliga frihet i en sträng filmindustri som inte gärna skapade något utanför boxen – utan mer var själva boxen.
Ämnena är oavlåtligen spännande: misstänksamhet mot främlingar i Skyddsängeln, den nya familjen i Bara du och jag, vårt förhållande till fiktivt våld i Livsfarlig film, skapandets villkor i Bröderna Mozart, fascism i Tala! Det är så mörkt, verklig skräck i Bengbulan, utanförskap i Besvärliga människor och åldrande i Wellkåm to Verona. Svåra ämnen, livsviktiga ämnen.
Och jag vet precis vad Suzanne skulle säga till sig själv: Undersök det!
Helena von Zweigbergk, journalist och författare
(Texten är en redigerad version av Helena von Zweigbergks förord till programhäftet i filmboxen ”Det bästa av Suzanne Osten – film, feminism och galenskap”, utgiven 2015 av Studio S Entertainment, återgiven med tillstånd av författaren och Stefan Nylén.)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1944
Died: 2024
Active: 1974-
Links
Filmography
Regi:
Flickan, mamman och demonerna (2016)
Wellkåmm to Verona (2006)
Besvärliga människor (2001)
Bengbulan (1996)
Bara du & jag (1994)
Tala! Det är så mörkt (1993)
Skyddsängeln (1990)
Livsfarlig film (1988)
Bröderna Mozart (1986)
Mamma (1982)
Barn i Afrika (1978)
Manus:
Flickan, mamman och demonerna (2016)
Wellkåmm to Verona (2006)
Bengbulan (1996)
Bara du & jag (1994)
Skyddsängeln (1990)
Livsfarlig film (1988)
Bröderna Mozart (1986)
Mamma (1982)
Moa, Östen och Stella (1974)
Idé:
Bengbulan (1996)
Roll:
Besvärliga människor (2001)
Speaker:
Barn i Afrika (1978)
Awards
2022: Hedersguldbagge.
2000: Hedersdoktor vid Lunds universitet.
1995: Henrik Steffen-pris, Kiel.
1991: Festivalpris (Rouen), Skyddsängeln.
1990: Linköpings kommuns Tage Danielsson-pris.
1987: Guldbagge, Bästa regi för Bröderna Mozart.