Teresa Fabik skrev manus och regisserade Hip hip hora (2004) om en stöddig och modig tonårsflicka som blir utsatt för ”slutshaming”. Filmen blev en stor succé och förblir viktig på många sätt, inte minst som skolbio, då den speglar det sexistiska klimat som förekommer i svenska skolor.
Teresa Fabik växte upp i Södertälje och läste filmvetenskap vid Stockholms universitet, följt av studier vid Stockholms filmskola. Hon skaffade sig erfarenheter inom filmproduktion som klippare, b-ljud och produktionsledare, samtidigt som hon skrev manus och regisserade sin första kortfilm: Som andra (2000). Redan här rör sig Fabik i den motivsfär som hon återkommit till i alla sina filmer: Hur blir hen sig själv? Hur hanterar hen sin självbild respektive den bild som andra har av en? Vad händer med ens drömmar om kärlek och sex i konfrontation med verkligheten?
I nästa kortfilm En sista vals (2001) förflyttar Fabik samma frågor till en berättelse om en man på 30-talet som står inför ett avgörande livsval. Därefter kom regidebuten Hip hip hora och Fabik sågs som den nya, lovande kvinnliga regissören. Det märkliga var att precis som med huvudpersonen i sin egen film fick Fabik ett rykte att leva upp till. Nu var hon den som gjorde ”tjejfilmer” och hon förväntades ha åsikter kring detta. Det hade hon. I rapporten Hur svårt kan det vara? som gavs ut av Svenska Filminstitutet 2004 svarar Fabik så här apropå jämställdheten i filmbranschen:
”Jag märker oftast inte av att jag är kvinna, förutom då jag träffar media eller medverkar i sådana här böcker. Från att bara ha gjort mitt jobb så bra jag kan utan att reflektera över min sociala identitet, ställs jag plötsligt inför frågor av slaget: ’Hur känns det att vara tjej och göra film?’.
Jag brukar då drämma till med svar som: ’Hur känns det att vara man och ställa korkade frågor?’ eller ’Jag brukar faktiskt göra film med hjärnan och inte med fittan.’ Det kanske är lite osmidigt men jag blir så arg.”
Hon beskriver sedan de moment 22-lika situationer som lätt uppstår när kvinnor gör film: hur stämpeln ”tjejfilm” gör att den manliga publiken vänder sig bort, medan samma ”tjejfilm” förväntas vara en förebild för andra tjejer — samtidigt som den inte förväntas ha samma konstnärliga höjd som en film gjord av en man!
Fabik tilldelades Kurt Linder-stipendiet 2004 och två år senare fick hon engångspriset Drömfångare av Svenska Filminstitutets dåvarande chef Åse Kleveland för sina insatser till ”den kommande svenska regissörstraditionen”.
Sedan dess har Fabik regisserat två långfilmer: Prinsessa (2009), efter eget manus, handlade om Maja, 18 år och bosatt i en svensk småstad som drömmer om att bli skådespelerska trots att hon har ”fel” utseende. Fabik guldbaggenominerades för både bästa manus och bästa regi. Den romantiska komedin Små citroner gula (2013), efter en succéroman av Kajsa Ingemarsson, innebar Fabiks första samarbete med det framgångsrika filmbolaget Tre Vänner.
Text av Mikaela Kindblom (2016)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1976
Active: 2000-
Filmography
Regi:
Små citroner gula (2013)
Prinsessa (2009)
Hip Hip Hora! (2004)
En sista vals (2001)
Som andra (2000)
Manus:
Prinsessa (2009)
Hip Hip Hora! (2004)
En sista vals (2001)
Som andra (2000)
Producent:
En sista vals (2001)
Produktionsledare:
Där våldet slutar börjar kärleken (2000)
Klippning:
En sista vals (2001)
Ljudtekniker:
En gris behöver ingen klocka (2000)
Manusbearbetning:
Små citroner gula (2013)
B-ljud:
Hjärta av sten (2000)
Awards
Guldbaggenominerad 2010, Bästa regi Prinsessa
Guldbaggenominerad 2010, Bästa manuskript Prinsessa
Pris (Stockholm) 2006 för Drömfångaren. Ett engångspris om 25 000 kr utdelat vid invigningen av Drömfabriken av Åse Kleveland, som på detta sätt fördelar sitt Bergmanpris (2005) till den kommande svenska regissörsgenerationen.
Kurt Linder-stipendium 2004, Hip Hip Hora! “…för att hon med filmen Hip, Hip, Hora låter oss följa med på en ung kvinnas resa mot stolthet och egenvärde i en film där inkännande och stor regissörskompetens går hand i hand”.