Hantverk är inte ett fult ord. Det har Lisa Ohlin bevisat i en rad filmer som präglas av såväl gedigen respekt och nyfikenhet för just det filmiska hantverket som känsla för starka berättelser och komplexa personporträtt.
Lisa Ohlin växte upp och studerade i USA där hon läste antropologi och konst på George Washington University (BA 1982) och gick på New York University Graduate Film School.
Hennes andra kortfilm, What is this thing called love (1992) gjorde intryck, inte minst på filmproducenten Katinka Faragó som tog kontakt med Ohlin och erbjöd henne ett samarbete. Resultatet blev den uppmärksammade kortfilmen Ingen som du (1994) .
Därefter tog Ohlin sig an Inger Edelfeldts hyllade tonårsroman Juliane och jag, som blev tv-serien Nattens barn (1995). Det var en av svensk film och teves första medvetna satsningar på berättelser ur unga flickors perspektiv – först tre år senare kom Fucking Åmål. Det året, 1998, gjorde Ohlin långfilmsdebut med Veranda för en tenor efter en berättelse av Klas Östergren. Filmen blev en stor framgång och fick mycket beröm. Så här skrev till exempel Helena Lindblad i Dagens Nyheter: ”I Veranda för en tenor visar Lisa Ohlin sig äntligen i helfigur som en äkta filmberättare. Hennes fabuleringsglädje är smittande och förmågan att förvalta en riktigt bra historia, och förvandla den till en ännu bättre film, imponerar stort.”
Därefter gjorde Ohlin ytterligare två långfilmer och en teveserie på egna manus som berättade om vanliga människor på jakt efter gemenskap och kärlek. Med storsatsningen Simon och ekarna (2011), efter Marianne Fredrikssons omtyckta roman, bevisade Ohlin åter igen att hennes styrka ligger i skildringen av män, mäns lidanden och sökande efter gemenskap.
Mellan 2007 och 2011 var Ohlin även verksam som filmkonsulent och bidrog då till produktionen av bland annat Lena Koppels Rallybrudar (2008), Teresa Fabiks Prinsessa (2009) och Lisa Langseths Till det som är vackert (2010).
Tematiken från Simon och ekarna återkommer i De standhaftige (2015), där Ohlin visar sig som Kathryn Bigelows like, den Oscarsbelönade regissören bakom krigsfilmer som The Hurt Locker (2009) och Zero Dark Thirty (2012).
De standhaftige handlar om en dansk soldat som förlorar båda benen i Afghanistan och sedan hittar tillbaks till livet tack vare mötet med en envis och stark ballerina. Det är en vacker och välgjord film, med ett utsökt foto av Lars Skree och filmstjärneprestationer av Mikkel Boe Folsgaard och Cecilie Lassen i huvudrollerna. Men i Sverige fick De standhaftige en mycket begränsad distribution under sin engelska titel Walk with me.
Lisa Ohlin och Karin Fahlén regisserade tillsammans teveserien Sthlm Requiem för C More, TV4 och ZDF, en originalserie efter Kristina Ohlssons böcker om kriminologen Fredrika Bergman, som börjar arbeta som civil utredare inom polisen. Manus stod Jörgen Hjert, Pauline Wolff och Åsa Lantz för.
Lisa Ohlin driver det egna produktionsbolaget Flaming Film AB och en blogg, där hon bjuder på vassa och roliga analyser av filmbranschen.
Text av Mikaela Kindblom (2018, redigerad 2021)
Filmer av Lisa Ohlin via Vodeville
I samband med mentor- och ledarskapsprogrammet Moviement, som Filminstitutet initierade 2013, intervjuade Tove Torbiörnsson sju av de deltagande regissörerna.
Här pratar Helena Bergström, Susanna Edwards, Görel Crona, Lisa Ohlin, Anna Hylander, Karin Fahlén och Ella Lemhagen bland annat om att ta sin filmidé till färdig film, om att vara ”kvinnlig regissör”, om att få tillgång till de stora budgetarna, kvotering och om att se världen ur kvinnliga perspektiv.
Basic info
Main profession: Director
Born: 1960
Active: 1988-
Filmography
Regi:
Beck – 58 minuter (2022)
Beck – den gråtande polisen (2022)
Beck – döden i Samarra (2021)
Beck – den förlorade sonen (2021)
Sthlm Requiem (2019)
De standhaftige (2015)
Wallander – sorgfågeln (2013)
Simon och ekarna (2011)
Kvalster (2005)
Sex, hopp & kärlek (2005)
Tillfällig fru sökes (2003)
Familjen (2002)
“You Can Never Be Too Rich or Too Thin” (2001)
90 minuter 90-tal (2000)
Invigningen (1999)
Ernst Billgrens Kontakt (1998)
Veranda för en tenor (1998)
Happy Days (1995)
Nattens barn (1995)
Ingen som Du (1994)
What Is This Thing Called Love (1992)
Jimmy’s Day (1989)
Manus:
Kvalster (2005)
Sex, hopp & kärlek (2005)
Tillfällig fru sökes (2003)
“You Can Never Be Too Rich or Too Thin” (2001)
Invigningen (1999)
Veranda för en tenor (1998)
Happy Days (1995)
Ingen som Du (1994)
What Is This Thing Called Love (1992)
Jimmy’s Day (1989)
Idé:
Kvalster (2005)
Happy Days (1995)
Producent:
What Is This Thing Called Love (1992)
Jimmy’s Day (1989)
Klippning:
Vem är rädd för nyårsafton? (1994)
A Woman’s Point of View During Sex (1993)
What Is This Thing Called Love (1992)
Jimmy’s Day (1989)
Manusbearbetning:
Simon och ekarna (2011)
Nattens barn (1995)
Inspelningsledare:
Jönssonligan på Mallorca (1989)
Assistent till inspelningsledare:
Livsfarlig film (1988)
Filmkonsulent:
Between 2 Fires (2011)
Framtidens melodi (2011)
Gud är inget lyckopiller (2011)
Mitt mörka hjärta (2011)
Familia (2010)
För kärleken (2010)
Into Eternity (2010)
Puss (2010)
Sebbe (2010)
Snabba cash (2010)
Sound of Noise (2010)
Till det som är vackert (2010)
Underkastelsen (2010)
Antichrist (2009)
Bröllopsfotografen (2009)
Det enda rationella (2009)
Engelen (2009)
Flickan (2009)
Mañana (2009)
Over gaden under vandet (2009)
Prinsessa (2009)
Så olika (2009)
Allt flyter (2008)
Angel (2008)
Pojkar och flickor som dansar (2008)
Det som ingen ved (2008)
deOSYNLIGA (2008)
Fishy (2008)
Himlens hjärta (2008)
Les grandes personnes – De vuxna (2008)
Persona non grata (2008)
Rallybrudar (2008)
Arn: tempelriddaren (2007)
Det svider i hjärtat (2007)
Ett hederligt arbete (2007)
Övrig medarbetare:
När lämnade vi varandra? (1987)
Tack till:
Sprickorna i muren (2003)
Awards
2012: Guldbaggenominerad för Bästa regi (Simon och ekarna).
2006: Pris (Göteborg), Sveriges Dramatikerförbunds och SVT:s årliga stipendium, till minne av Lars Molin.
2005: Festivalpris (Montreal), Innovation Award för regi (Sex, hopp & kärlek).
1999: Guldbaggenominerad för Bästa regi (Veranda för en tenor).
1999: Guldbaggenominerad för Bästa manuskript (Veranda för en tenor).
1995: Kurt Linder-stipendium.