Ölandsbon Barbro Lindgren är en av Sveriges mest produktiva och folkkära författare med över ett hundratal utgivna titlar. Mest känd är hon för sina barn- och ungdomsböcker. Men sedan debuten i mitten av 60-talet har hon visat att hennes texter är lysande exempel på “allålderslitteratur” med mångfacetterade och samtidigt vardagliga berättelser.
Detta gäller inte minst hennes självbiologiska trilogi från 70-talet: Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner blev generationsöverskridande böcker både för de som befann sig mitt i ungdomen och de som blickade tillbaka på den. Mer självbiografiskt skrev hon senare i de tre böckerna om Sparvel.
Lilla Sparvel, Stora Sparvel och Bara Sparvel handlar om flickan Sparvel och de tankar och känslor som uppfyllde henne när hon var mellan fem och åtta år gammal: mörkerrädsla, bestraffningar, krig, döden, elaka tanter, snuskiga gubbar, fattigdom. När böckerna utgavs första gången var de försedda med en varningstext om att de borde läsas i sällskap med vuxna.
Lindgrens uppväxt i Bromma var fri. Föräldrarna hade lagt allt krut på att uppfostra hennes äldre syster Karin, och det egna utforskandet av världen, har hon senare berättat, bidrog till att hon minns sin barndom så väl.
Lindgren utbildade sig vid både Konstfacks reklamlinje och Kungliga Konstakademien och hade tänkt sig en framtid som bildkonstnär. Hennes yngre brors tidiga död gjorde emellertid att hon gav upp måleriet och att skriva blev hennes sätt att uttrycka sitt innersta. 1963 skickade hon några kapitel till Astrid Lindgrens förlag Rabén & Sjögren och blev uppmuntrad av Astrid personligen att fortsätta skrivandet. Hon fick därtill en del praktiska råd, som att inte bli långrandig och att ta bort hjärtligt ointressanta karaktärer.
1965 fick Barbro sin första bok, Mattias sommar, utgiven och kunde väl knappast ana att hon femtio år senare skulle tilldelas ALMA-priset, den prestigefyllda litterära utmärkelsen till Astrid Lindgrens minne. En del av motiveringen löd: ”Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.” 1969 kom den bok som kommit att bli Barbro Lindgrens mest kända, Loranga, Masarin och Dartanjang – återutgiven flera gånger, skriven och illustrerad av henne själv och inspirerad av hennes eget familjeliv på landet med den bohemiske maken Bo.
I början av 70-talet skrev hon tre poetiska romaner om utkantsmänniskor i Molnens bröder, Felipe och Eldvin. Men hon har ofta fått påminna om att hon, parallellt med de omåttligt populära småbarnsböckerna om Mamman och den vilda bebin och Max som skrevs under 80-och 90-talen och böckerna om den charmiga grisen Benny (från 2000-talet), faktiskt skrivit romaner, poesi och böcker i gränslandet mellan filosofi och prosalyrik.
Lindgren har illustrerat flera av sina böcker själv, men med Sagan om den lilla farbrorn (1979) påbörjade hon ett mångårigt samarbete med illustratören Eva Eriksson. Deras största succé är serien om lille Max, en ny sorts småbarnsbilderböcker om vardagliga äventyr i ett litet barns liv. Med Mamman och den vilda bebin (1980) blev barnets äventyr långt ifrån alldagliga.
Lindgren insåg att även vuxna behövde en pekbok och skrev Titta Max grav!, som gavs ut 1991. Där får vi följa hur Max växer upp, blir banktjänsteman, gifter sig och får barn. Han lever ett högst vanligt liv tills döden slutligen hinner upp honom.
1969 tonsatte Jojje Wadenius hennes texter på det klassiska musikalbumet Goda’ goda’. Och flera av hennes verk har också dramatiserats för teater, radioteater och opera. 1975 gav hon själv ut Barbros pjäser för barn och andra. Några har filmatiserats och hon har även skrivit originalmanus. Redan 1974 skrev hon manus till tv-filmen Om – Åke “Limpan” Andersson i regi av Berith Oxelbeck, om Limpan som är dålig i fotboll och inte får vara med de andra grabbarna, men har sina kanariefåglar och sina vänner Fredrik och tant Elsa.
Lindgren skrev även manus tillsammans med Judith Hollander som också regisserade den hejdlösa filmen Det stora barnkalaset 1981. Om barnkalaset som krigszon. Drastiskt ur barnets perspektiv där man inte väjer för mörker eller stryker medhårs. Att barnen spelades av vuxna skådespelare bidrog till den befriande absurdismen.
Även Mamman och den vilda bebin, som spelats som teater på Dockteatern Tittut, fick filmiskt format 1983 och blev en av hörnstenarna i konceptet “Knattebio” som Filminstitutet lanserade under 90-talet. Loranga, Masarin och Dartanjang kunde redan 1975 ses som barnprogram i den första dockfilmsproduktionen i animationsteknik på tv. Fem delar med Toivo Pawlo som berättare. 2005 kom en uppdaterad animation i långfilmslängd i regi av Igor Veichtaguin och med manus av Ulf Stark, där Gösta Ekman gjorde rösten till Dartanjang och Loranga tolkades av Dan Ekborg.
De tre böckerna om Benny: Nämen Benny, Jamen Benny och Nöff nöff Benny finns också i kortfilmsformat där Olof Landströms illustrationer från böckerna kommer till liv och Lindgren troget står för berättarrösten.
Lindgren är flerfaldigt prisbelönad. Hon har tilldelats Nils Holgersson-plaketten 1977, Litteraturfrämjandets stora pris 1991, Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2003, Evert Taube-stipendiet 2004 samt Illis Quorum 2009.
Frihet är Lindgrens absoluta livsluft och hon skyr kändisskap och kulturelit. Sedan hon slog sig ner på öländska Glömminge, i början av 2000-talet, har hon koncentrerat sig på ett vuxet tilltal i små tankeböcker där hon varvar iakttagelser från promenader runt gården med reflexioner över sina studier av klassiska filosofer eller samtal med vänner.
SvD:s Malena Janson skrev om Barbro Lindgren i sin recension av en av dessa böcker, Jag är som en lövsalsfågel, att hon inte är någon sagotant och har aldrig varit. “Hon är en lika klarsynt som osentimental författare som använder sin outsinliga nyfikenhet till att beskriva en mycket liten del av världen och därmed faktiskt lyckas säga en hel del om människans livsvillkor. ”
Louise Lagerström (2019)
Källor: Värvet #139, VI Läser 2013, Språktidningen 2014.
Basic info
Main professions: Author, Screenwriter
Born: 1937
Active: 1974-
Filmography
Manus:
Mamman och den vilda bebin (1983)
Det stora barnkalaset (1981)
Om – Åke “Limpan” Andersson (1974)
Roll:
Eva Erikssons tecknade pärlor (1996)
Mamman och den vilda bebin (1983)
Speaker:
Mamman och den vilda bebin (1983)
Published works
Författare (filmförlaga):
Mamman och den vilda bebin (Barnbok, 1980)
Alban. Popmuffa för små hundar (Barnbok, 1972)
Loranga, Masarin och Dartanjang (Barnbok, 1969)
Sångtextförfattare:
Kråkbegravningen (Sång, 1969)