”Här står jag med min stora björn och min lilla björn och är så lycklig”, löd en särskilt sympatisk del av hennes tacktal i Berlin 2006, då hon först fick priset för bästa debut och sedan även juryns Grand Prix, silverbjörnen. Den danska filmvågen rullade på och dess senaste stjärna hette Pernille Fischer Christensen. En såpa var en lika finstämd som ruffig berättelse om en nyseparerad tjej, en man som snart ska operera sig till kvinna och en lika irrationell som innerlig kärlek som spirar upp dem emellan.

Innan dess hade hon redan gett sig tillkänna med flera kortfilmer, inte minst sin avgångsfilm från Danska Filmskolan Indien (1999), som bjöds in till Cannes, och novellfilmen Habibti min elskede (2003) som fick årets danska filmpris Robert för bästa kortfilm. Långfilmsdebuten levde alltså upp till ett par lovande förebud.

Pernille Fischer Christensens resa in i filmen startade med de biobesök hennes filmälskande mor gärna tog med henne på. Kurosawa, Pasolini och Bertolucci fanns på menyn och satte igång ännu ett intresse bland dem hon redan skaffat sig; litteratur, poesi, dans, måleri och musik. Med tiden sökte hon sig alltmer mot den konstform som bäst kunde kombinera dem alla.

Hon steg in i filmbranschen i slutet av 80-talet som alltiallo till Tómas Gislason, klipparen och senare även regissören som vid denna tid ofta samarbetade med Lars von Trier. Hon satt med under deras samtal om film och form och tog intryck. 1993 kom hon in på Europeiska filmhögskolan i Ebeltoft, där hon ihop med filmfotografen Nanna Arnfred utvecklade vad de kallade hypnogram, ”sömnbrev”, små formexperimentella filmer full av stilistisk lek, liknande ”tillståndet just när man vaknar då sömn och dröm ännu finns kvar” som hon själv förklarat det. Filmer som Tarkovskijs Spegeln tjänade också som inspiration. Fyra hypnogram blev det, av vilka Pigen som var søster (1996) vann festivalpris i Italien.

1995-99 gick hon regiutbildningen på Danska filmskolan och kom i kontakt med Trine Dyrholm, som efter en Bodil-belönad amatörinsats i Springflod (1990) nu gått Statens Teaterskole och snart skulle bli en av sin generations främsta skådespelare. Dyrholm har i viss mening blivit ett duk-alter ego till Fischer Christensen; de två har samarbetet i fem filmer.

En såpa (originaltitel En soap; den fick inte heta Soap eftersom tv-serien, på svenska Lödder, ägde det namnet!) introducerade även en annan viktig partner i hennes skaparprocess, den redan då väletablerade manusförfattaren Kim Fupz Aakesson, som sedan dess har medförfattat alla hennes filmer. De är även livspartners.

Fem långfilmer har det hittills blivit; närmast henne själv ligger 2010 års En familie, som bygger på hennes egen fars död 2001 och är en blandning av personliga minnen och en strävan att skildra en situation som varje familj kommer i kontakt med. En såpa, Dansen (2008) och En sång från hjärtat (2014) är alla hudnära dramer, ibland nästan kammarspel, om mer eller mindre trasiga människor som mer eller mindre lyckas lappa ihop sig och gå vidare – vi får i alla händelser ett hopp med oss på väg ut ur biomörkret.

Hennes arbetsmetoder ligger nära antropologens och inte helt olikt Mike Leigh låter hon gärna skådespelarna skapa bakgrundshistoria att ta med sig till rollkaraktären. Bildstilen är ofta ”omanipulerad” och rak; regnar det under tagningen så skriver hon in det i handlingen, lyser solen så blir det en del av berättelsen, allt för att få resa in i ett stycke liv på duken. I En sång från hjärtat, skapad direkt för huvudrollsinnehavaren Mikael Persbrandt, blir hans egen vilda livsföring en central del av rollkaraktärens, den utfestade rockstjärnan i filmens centrum. I Persbrandts memoarbok berättar han om hur till och med ett personligt och högst problemfyllt återfall under inspelningen utnyttjades av regissören, allt för att få den rätta gnistan. Sådana företeelser vittnar om inte annat om att en Dogme-film vore ganska onödig att göra för Pernille Fischer Christensen; det skulle ligga alltför nära hennes egen personliga stil.

I en intervju i SvD 2006 tillerkänner hon också just Dogme-filmens förmåga att fokusera på psykologin i det mänskliga dramat medan en hög budget knappast är en garanti för kvalitet (En såpa kostade nio miljoner svenska kronor). I intervjun ger hon också en vass känga åt den samtida svenska filmen för dess ostrukturerade manus och avsaknad av vad hon kallar “det”. Bland flera exempel nämns Masjävlar, vars regissör Maria Blom i sin nästa film Nina Frisk tackar bland andra ju Kim Fupz Aakeson i eftertexterna, inte omöjligen för rådgivning.

Pernille Fischer Christensen sällar sig numera också till flera danska kollegor som regisserat svenska biografifilmer (Monica Z: Per Fly, Borg: Janus Metz) i och med Unga Astrid, en berättelse om Astrid Lindgrens unga år, med premiär i Berlin 2018. Filmen kan vara det närmaste hon hittills kommit ett beställningsuppdrag. Sannolikt kommer ändå drag av den auteur hon tveklöst har blivit att framträda på sina ställen.

Jan Lumholdt (2018)

Basic info

Main profession: Director
Born: 1969
Active: 1991-

Filmography

Instruktion:
Unga Astrid (2018)
En du elsker (2014)
En familie (2010)
Dansen (2008)
En soap (2006)
Habibti min elskede (2002)
Indien (1999)
Rimhinde (1997)
Hypnogram 1-4 (1997)
Sandsagn (1997)
Pigen som var søster (1996)
Honda Honda (1996)
Poesie album (1994)

Manus:
Unga Astrid (2018)
En du elsker (2014)
En familie (2010)
Dansen (2008)
Habibti min elskede (2002)
Indien (1999)
Rimhinde (1997)
Hypnogram 1-4 (1997)
Sandsagn (1997)
Honda Honda (1996)
Pigen som var søster (1996)
Poesie album (1994)

Klippeassistent:
Den store badedag (1991)

Konsulent:
D.A.D: True Believer (2008)

Medvirkende:
Prayjob (1995)

Read more about the films at the Danish Film Institute (DK)

Awards

CICAE pris 2014 Festroia Setubal 2014 En du elsker
Audience Award – Best International Feature: Pernille Fischer Christensen, Sisse Graum Jørgensen 2014 Los Angeles Film Festival 2014 En du elsker
FIPRESCI AWARD 2010 Berlinale 2010 En familie
SIGNIS Jury Award: Pernille Fischer Christensen 2010 Troia Int. Film Festival (Setúbal) 2010 En familie
Bedste Film: Pernille Fischer Christensen 2010 Los Angeles Film Festival 2010 En familie
Baltischer Filmpreis 2008 Lübeck, Nordische Filmtage 2008 Dansen
Bedste Instruktør 2008 Cairo International Film Festival 2008 Dansen
Bodil, Bedste Danske Spillefilm: Pernille Fischer Christensen 2007 Bodil Filmmedarbejderforeningen 2007 En soap
Sølv Bjørn, Jury Grand Prix: Pernille Fischer Christensen 2006 Berlinale 2006 En soap
Bedste debutspillefilm 2006 Berlinale 2006 En soap
Debutantprisen 2006 Trondheim Kosmorama International Film Festival 2006 En soap
Bedste Manus 2006 Athens International Film Festival 2006 En soap
Don Quixote Award 2006 Bratislava Art Film Festival 2006 En soap
Turkish Cinema Critic’s Association Award 2006 Ankara Festival on Wheels 2006 En soap
Silver Goose Award 2006 Ankara Festival on Wheels 2006 En soap
Natsværmer Pris: Pernille Fischer Christensen 2006 Copenhagen Night Film Festival 2006 En soap
Special Prize of The Jury 2004 Angers Premiers Plans 2004 Habibti min elskede
Robert, Bedste Korte Novellefilm 2003 Danmarks Film Akademi Robert-uddeling 2003 Habibti min elskede