Lia Hietala har sin huvudsakliga bas i Stockholm, men hennes kortfilmsdebut If I Say No (2016) utspelar sig i den norska naturen. Två tjejer är utlämnade till varandra och de utmaningar de utsätter varandra för, tills de eskalerar och närmar sig gränsen. Filmen gav henne senare Nordnorsk Filmsenters stipendium Springbett, som resulterade i hennes andra kortfilm Min homosyster (2017). Den riktar sig huvudsakligen mot en barnpublik och berättas utifrån den unga tjejen Cloes perspektiv när hon i sällskap av sin syster och hennes flickvän funderar över sin egen sexualitet. Filmen kom att bli mycket framgångsrik, i februari 2017 vann den världens mest prestigefyllda queerfilmspris: en Teddy Award för bästa kortfilm, vid filmfestivalen i Berlin.
Hietala fortsätter att arbeta med både fiktion och dokumentärfilm. 2020 kom dokumentären Alltid Amber, om två unga queerpersoner där vänskapens sätts på prov, och Amber inser att hen måste genomgå sin planerade transition ensam. 2022 går kortdokumentären Nattpass upp på bio – om de två omaka vännerna Becky och Sara. De säger själva att de antagligen inte skulle vara så nära om det inte vore för arbetet på strippklubben Chat Noir. Men deras stöd och humoristiska jargong är livsviktig för att klara sig igenom de långa nattpassen.
(2017, senast uppdaterad av red. 2022)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1993
Active: 2016-
Filmography
Regi:
Nattpass (2022)
Alltid Amber (2020)
Min homosyster (2017)
If I say no (2016)
Manus:
Nattpass (2022)
Alltid Amber (2020)
Min homosyster (2017)
If I say no (2016)
Producent:
Jag vill också pröva (2019)
Min homosyster (2017)
Foto:
Blomster (2023)
Jag vill också pröva (2019)
If I say no (2016)
Klippning:
Min homosyster (2017)
If I say no (2016)