Amber och Sebastian är båda sjutton år och närmare än närmast. Deras vänskap är som den första kärleken.

-Den som inte liknar någonting, kanske aldrig senare i livet.

Båda två är också queera och tillsammans delar de en plats där de kan undkomma världens trånga blickar.

Sebastian har precis påbörjat sin transition, något som Amber också planerar att göra.

Alltid Amber handlar om att hitta fram till den en vill vara, vikten av att bli sedd som den en är. Men också om katastrofen. När den som var ens bästa vän plötsligt drar och sviker. För Sebastian blir ihop med Ambers flickvän. Och livet ställs på ända.

På samma sätt som Ambers liv har tagit nya vändningar har Lia Hietala och Hannah Reinikainen varit tvungna att omformulera filmen några gånger. Det som från början var tänkt som en kortfilm tarvar nu långt fler minuter. Mycket har hänt på kort tid i Ambers liv.

Just när Amber fått sitt hjärta krossat kommer det efterlängtade brevet från trans­vården på Karolinska Institutet. I brevet står att Amber ska få påbörja sin könsutredning, men nu måste det ske på egen hand istället för till­sammans med Sebastian.

Det började med att Lia och Hannah ville berätta om den där första vänskapen, den intensiva och berusande, som nästan liknar romantisk kärlek.

Hannah säger:

– Jag blev helt kär i Ambers och Sebastians vänskapsrelation. För jag kan identifiera mig så extremt mycket med att känna så i den åldern. Det är så identitetsskapande; vän­nerna man hänger med då är så viktiga, och man har också så mycket tid att göra just det; bara hänga, innan man börjar jobba eller kanske hittar en partner. Lia och jag hade pratat om att vi ville göra en film om vänskap och då föreslog jag att vi skulle ta kontakt med Amber och Sebastian, som jag hade träffat vid en filminspelning.

Lia hade redan jobbat med flera queera teman när det kommer till film.

– Jag drivs framåt av att utmana och utveckla de queera perspektiv och berättel­ser som vi hittills har sett inom filmen. Alltid Amber handlar för mig om att ge ickebinära en historia att identifiera sig med, och att synlig­göra deras existens genom en berättelse som inte bygger på transfobi. Amber är en stor förebild för mig och kommer förhopp­ningsvis kunna vara det för andra i samband med att filmen kommer ut.

Vi får följa Amber i den medicinska utred­ningen man kan genomgå som ickebinär i Sverige idag, något som varit omöjligt till nyligen. Hittills, om någon identifierat sig som ickebinär har den nästan utan undantag varit tvungen att ljuga för vården eftersom det endast varit möjligt att genomgå en binär transition; det vill säga från kvinna till man eller tvärtom. Många ickebinära personer har därför kommit på möten i könskodade kläder och betett sig enligt mallen kvinnligt/manligt för att övertyga vårdpersonalen om att de vill göra en binär transition, och sedan avbrutit innan det var ”klart” – utifrån det binära sättet att se på det.

Idag har vi kommit till punkten att det är möj­ligt för ickebinära personer att söka vård utan att behöva spela en roll, och den klinik som Amber och Sebastian valt för sin transition är en av de som brutit ny mark, i Sverige, och också i världen.

Därigenom blir Alltid Amber också ett tidsdokument som dokumenterar den nya generationen queera personer i Stockholm. Filmen handlar – för­utom kärleken till Sebastian – också om att lära sig att gilla sig själv. Amber möter inget motstånd i sin omedelbara omgivning; bland vänner och familj, det är i Amber själv som den stora kampen pågår.

– Ensamheten efter deras break-up och att hitta sig själv efter att ha förlorat en sådan nära person, att genomgå transitionen på egen hand; det är en inre konflikt snarare än en yttre. Och det är också något vi fått vrida och vända på för att filmen ska bli det vi vill att den ska bli. Vi kände verkligen att alla nyanser och ups and downs under de två år vi filmat Amber måste få vara med.

– Många har undrat vilken historia vi egent­ligen vill berätta. Handlar det om vänskapsrelationen eller den transition Amber genom­går? För oss har det varit väldigt tydligt; de här historierna hänger ihop och ska berättas parallellt, för de sammanstrålar och ger var­andra både stöd och tyngd. Och efter alla vändor ser vi nu att det som kändes motsträvigt från många, det har nu blivit vår, och filmens, styrka: att berätta om unga transpersoner med fokus på mellanmänskliga relationer där det inte är ett problem att vara ung och trans.

Samtidigt är det inte det lättaste att omfamna alla oavsett sexuell läggning eller könsidenti­tet att identifiera sig med berättelsen.

– Det går åt båda hållen. Att hitta hur vi berättar en historia som är öppen och inbju­dande för alla att ta del av, men där i synner­het queera personer ska kunna identifiera sig och inte känna att den är berättad för en nor­mativ publik, eller genom en normativ blick, är en balansgång. Det kommer ständigt upp diskussioner kring hur tydliga vi behöver vara med vissa termer eller annan information som en icke-queer publik kanske inte är lika bekant med, i motsats till att den queera publiken inte ska behöva uppleva filmen som en föreläsning utan också få möjligheten att emotionellt engagera sig.

Alltid Amber är ett projekt inom Film Capital Stockholms och Filmbasens projekt STHLM Debut.

– För oss har det inneburit en formu­lering av projektet, som har varit superviktig för oss. Och som dokumentärfilmare lever man ju generellt i en ensammare process om man jämför med fiktion, så vi gillar verkligen att ha ett sådant här sammanhang där konstnärliga fil­marbetare, asbra personer och viktiga per­spektiv är med som stöd i vår process. Den här filmen kommer bli bättre av att vi fått möjlighet att vara en del av det sammanhanget.

(texten har tidigare varit publicerad i STHLM Debut 6&7)
(redigerad 2019-10-17)

• Author Christina Höglund