Filmfotografen och dokumentärfilmaren Ewa Cederstam har sin bas i Stockholm, där hon tillsammans med sin man Peter Magnusson sedan år 2000 driver filmproduktionsbolaget Helion Film. Hon är utbildad stillbildsfotograf från Yrkesskolan i Malmö och har studerat film vid Ölands Folkhögskola. 2008 tog hon masterexamen i filmregi vid Filmhögskolan, idag Akademi Valand. Under 1990-talet studerade hon filmfotografi vid Dramatiska Institutet i Stockholm och har en magisterexamen i Filmfotografi.
Ewa Cederstam var med och startade, och arbetade i styrelsen för Wift Sverige, Women in Film and Television, mellan 2001-2006. Hon har även arbetat och suttit som Svensk Representant i Filmkontakt Nords styrelse mellan 2008-2012, i Filmcentrum Riks Styrelse mellan 2011-2016, samt i Adoptionscentrum Söders styrelse mellan åren 2011-2017.
Sedan februari 2018 sitter hon i Svenska Filminstitutets branschråd för Filmarvet, och sedan 2008 i styrelsen för Föreningen Sveriges Filmfotografer (FSF). Hon arrangerar även årligen Nordisk Panorama.
1996 antogs hon till Dramatiska Institutets utbildning för filmfotografer, där hon länge var ensam kvinna på utbildningen.
-Då jag kom in var vi mycket färre kvinnor än män på de olika utbildningarna, speciellt de där vi skulle arbeta bakom kameran.
Som filmfotograf har Ewa Cederstam arbetat på många filmer, bland annat den uppmärksammade och guldbaggebelönade dokumentären Armbryterskan från Ensamheten (2005) i regi av Lisa Munthe och Helen Ahlsson. Sedan sina studier i filmfotografi har hon också ett återkommande samarbete med Mia Engberg, och har filmat bland annat The Stars We Are (1998), Selma & Sofie (2002), Kött är mord (2003) samt kompletterande foto på Engbergs guldbaggebelönade Belleville Baby (2013).
2012 hade också hennes egen långfilmsdokumentär Våga minnas premiär. Den kom att bli andra delen i en nu avslutad trilogi, som undersöker våldtäktens konsekvenser utifrån olika människors perspektiv. 2003 kom den första delen, Kvinnans plats, där våldtäktsoffer berättar om sina minnen och upplevelser efter en våldtäkt, berättelser som vävs samman med filmade våldtäktsbrottsplatser ur polisens register. Förövare kom att blev den tredje delen, ett projekt som påbörjats redan före Våga minnas. Arbetet med Förövare inleddes under Cederstams masterstudier i filmregi och fokuserar genom intervjuer på förövarna, de män som våldtagit. Men vägen fram till färdig film blev lång.
– Min handledare Stefan Jarl, liksom våra lärare Göran du Rées och Kalle Boman erbjöd alla kraft och inspiration, som krävdes för att filmen skulle göras färdig.
I den avslutande delen av trilogin, kortfilmen Förövare, ställer Cederstam frågor till våldtäktsdömda män om vad de minns från brottet – hur tänkte de då, och hur tänker de idag kring vad de gjort. Cederstams val att lyssna på förövare och låta dem komma till tals har ifrågasatts. Men för henne var det ett självklart val att orka lyssna.
Hon menar att vi först måste orka lyssna till gärningsmännen, för att få till en förändring, att det kan vara en framkomlig väg att förstå, för att hantera och arbeta mot att nya våldtäkter begås och ses som de samhällsproblem de faktiskt är. Bakom varje våldtagen kvinna finns också en förövare.
I Våga minnas vänder Ewa Cederstam slutligen kameran mot sig själv och sin familj. 1986 utsattes hon för en våldtäkt, 18 år gammal. Filmen handlar framförallt om tystnaden efter övergreppet, hennes egen, familjens och samhällets. Som ett tabu har våldtäkten vilat där i 25 år då Cederstam börjar filma sig själv och sina släktingar. I filmen undersöker Cederstam hur människor i hennes nära omgivning hanterat händelsen, och vilka de personliga konsekvenserna blev efter detta övergrepp omgivet av stor tystnad. Trots det tunga ämnet vill Cederstam visa på sambandet att det aldrig är för sent att våga börja prata om det man varit med om med sin familj.
Det var en tuff process för filmskaparen, men filmen är viktig för långt fler än Cederstam själv. Tystnad finns inom de flesta familjer, och vissa ämnen är det fortsatt tabu att beröra.
– Så länge vi inte hanterar och talar om svåra saker tillsammans finns ingen lösning. Att börja våga prata skapar frihet och en väg ut ur tystnadens tyranni, är Cederstams övertygelse.
– Det är viktigt att vi lyfter upp det personliga, för det är ofta politiskt.
Drivet bakom Ewa Cederstams filmskapande är bland annat övertygelsen om att film kan förändra blicken på ”den andra” och har en viktig demokratisk funktion, och hon vill med sina filmer påverka och vara med och skapa debatt i samhället.
För sitt engagemang för jämställdhet inom filmsverige mottog Ewa Cederstam Stockholms stads kulturstipendium, samt 2012 års Dorispris, ett årligt pris som uppmärksammar en person vars insatser främjat jämställdhet i filmbranschen.
Freya Kilander (2018, redigerad 2019)
Källor: Wift.se, Tempofestival.se, Feministiskt perspektiv, Dorisfilm.se.
Basic info
Main profession: Director
Born: 1967
Active: 1998-
Links
Filmography
Regi:
En dag på jobbet (2018)
Förövare (2016)
Ta plats – en film om Lo Kauppi (2015)
Våga minnas (2012)
Fast eller flytande (2006)
Kvinnans plats (2003)
Manus:
Förövare (2016)
Våga minnas (2012)
Fast eller flytande (2006)
Kvinnans plats (2003)
Lortsverige 2000 (1999)
Producent:
Om skogen (2021)
Sarri ja Sanna (2021)
Förövare (2016)
Sten för sten (2008)
Tid att gå (2007)
Kvinnans plats (2003)
Foto:
Ta plats – en film om Lo Kauppi (2015)
Gud är inget lyckopiller (2011)
Speedway (2008)
Forskningsrapporterna (2007)
Min kroatiska näsa (2007)
Damtoaletten (2006)
Fast eller flytande (2006)
Myra (2006)
165 Hässelby (2005)
Halleluja-bröllop (2005)
Parasiten (2005)
Armbryterskan från Ensamheten (2004)
Ett pinnhål ner (2004)
Fackklubb 459 (2004)
Flamingo (2003)
Kvinnans plats (2003)
Selma & Sofie (2002)
Rymningen (2001)
En kväll i maj (2000)
Respect! (2000)
Shocking Truth (2000)
Lortsverige 2000 (1999)
Pundarhund (1999)
The Stars We Are (1998)
Ljudtekniker:
Fast eller flytande (2006)
Kompletterande foto:
Belleville Baby (2013)
Våga minnas (2012)
Äntligen måndag – en film om Barbro Lindgren (2012)
Övrig medarbetare:
Pleasure (2013)
Kvinnans plats (2003)
Awards
2012: Dorispriset, Göteborg Film Festival.