Dagmar Edqvist (ibland även stavat Edquist) tog studentexamen i Stockholm 1922, och skrev manus till bland annat en av Ingmar Bergmans första filmer, Musik i mörker, dialog till Hasse Ekmans Lågor i dunklet och manus till Sven Nykvists Lianbron.
Ett fåtal författare blir klassiker med sin givna plats i litteraturhistorien. Det stora flertalet har sin storhetstid och sin hängivna läsekrets under några få årtionden. Sen glöms de bort. Dagmar Edqvist tillhör de senare. Hon debuterade 1932 med romanen Kamrathustru, som blev en stor och omdebatterad succé. I Litteraturhandboken (1984) sammanfattas hennes författarskap så här: ”Sobra och intelligenta romaner, där moderna människor och moderna äktenskap skildras med kvinnlig värme, god psykologi och saklig berättarteknik.”
30-talets lättsamma filmproduktion visade inget intresse för hennes alster, men i och med andra världskrigets utbrott och Anders Henriksons filmatisering av Sigfrid Siewerts Ett brott vaknade intresset för en mer seriös filmproduktion – och Dagmar Edqvists författarskap. Den som var först på bollen var inte oväntat producenten Lorens Marmstedt, som snabbt köpte filmrättigheterna till såväl Kamrathustru som hennes andra roman, Rymmare fast och under ett år (1941-1942) hade hela fyra filmer premiär med Edqvist mer eller mindre inblandad.
Först ut, och den minst lyckade, var Henriksons filmatisering av Kamrathustru som fick titeln Livet går vidare. Manus: Henrikson och Bengt Idestam-Almqvist. Edqvist blev aldrig tillfrågad, vilket också ledde till att det kvinnliga perspektivet försvann och att historien förenklades och banaliserades. Betydligt bättre gick det för Gunnar Skoglunds En kvinna ombord, där Skoglund och Edqvist tillsammans radikalt omarbetade den ursprungliga historien, romanen Rymmare fast. Den var inspirerad av Edqvists resa till Medelhavet på en lastångare vintern 1933, men nu förflyttades handlingen, av ”hänsyn till dagsläget”, som Marmstedt uttryckte det, till en lastångare som inför hotande bombanfall och utlagda minfält, ska ta sig hem från Medelhavet. Oväntat får kaptenen (Edvin Adophson) med sig såväl en kvinnlig fripassagerare (Karin Ekelund), angelägen att ta sig hem till Sverige, som en från ett minfält räddad sjöman. Den senare var ett inslag som inte fanns med i romanen, men en ung Hampe Faustman fick här sitt stora genombrott och blev triangeldramats sprängkil.
Parallellt tyckte Marmstedt att Hasse Ekman borde ha en dialogförfattare till Lågor i dunklet, vilket Dagmar Edqvist löste med den äran och i nästa film, där Edqvist ensam stod för manuskriptet, fick hon särskilt beröm för just dialogen. Det gällde Anders Henriksons filmatisering av hennes roman Fallet Ingegerd Bremssen om en våldtagen kvinna som skjuter ner gärningsmannen i självförsvar. BLM:s stränge kritiker, Georg Svensson, hyllade filmen som ”den nyare svenska filmens främsta skapelse (—) Faktum är att det är ytterst ovanligt inte bara i svensk film att se så förtätade och fint komponerade scener som här. (—) Jag kan inte heller erinra mig att jag någonsin i svensk film hört människorna tala så naturligt.”
Fyra år senare var det dags för Ingmar Bergman att ta sig an en ny roman av Dagmar Edqvist, Musik i mörker, 1946, en roman om en blind musiker som försöker övervinna sitt handikapp. Edqvist fick återigen förtroendet att själv utforma manuskriptet men i Bergmans verklista framstår Musik i mörker som en lyckligtvis osentimental, men blek och opersonlig film. Liksom Sonja Wigert i Fallet Ingegerd Bremssen, gör dock Mai Zetterling en stark och övertygande insats. Som kvinnoskildrare var Dagmar Edqvist unik i 40-talets svenska filmproduktion.
Men det skulle dröja till 1965 innan det blev aktuellt med en ny film och det har direkt att göra med att hennes författarskap gick i en annan riktning, mot historiska romaner och hennes intresse för Afrika. Filmfotografen Sven Nykvist hade länge drömt om att få göra en egen film om det Afrika där hans föräldrar varit verksamma som missionärer och där han själv tillbringat en del av sin barndom. Nu bad han Dagmar Edqvist ge ord åt hans minnen och visioner och resultatet blev Lianbron. ”Respekt är det man främst känner inför hans sympatiskt avväpnande film” skrev Leif Furhammar i SvD, men flertalet var mer kritiska mot såväl innehåll som form. Men Mai Zetterlings modersporträtt var även här gripande tecknat.
Bengt Forslund (2018)
Basic info
Main professions: Author, Screenwriter
Born: 1903
Died: 2000
Active: 1941-1985
Filmography
Manus:
Lianbron (1965)
Musik i mörker (1948)
Fallet Ingegerd Bremssen (1942)
En kvinna ombord (1941)
Roll:
Husmors filmer hösten 1964 (1964)
Dialog:
Lågor i dunklet (1942)
Published works
Kamrathustru (1932 )
Rymlingen fast (1933)
Filippa: Pjäs i tre akter (1936)
Fallet Ingegerd Bremssen (1937 )
Andra äktenskapet (1939)
Hjärtat söker nödhamn (1942)
Osynliga stängsel (1944)
Musik i mörker (1946)
Romeo i stallet och andra noveller (1948)
Trolldryck (1949)
Penelope väntar inte (1951)
Angela Teresas gäster (1953)
Paradisets portar (1956)
Skuggan blir kortare (1958)
Den svarta systern (1961)
Eldflugorna (1964)
Mannen från havet (1967) – Allan Nilsson skrev teatermanuset Ormkvinnans barn med boken som utgångsläge. Pjäsen hade premiär i Närs socken 2005
Mannen som kom hem (1969)
Människor på en ö (1973)
Möten i Marocko (1974)
Efter flykten (1977)
Varför kom du på ängen (1980)
Vänta på vind: en berättelse från 1600-talets slut (1985)