Marianne Ahrne föddes i Lund men växte upp hos sina morföräldrar i Falköping. Sin mamma träffade hon endast vid jul och midsommar. Sin far, en tjeckisk krigsflykting med judiskt ursprung, mötte hon först som sjuttonåring. Medvetenheten om rötter i två kulturer grundlade hennes längtan bort – en längtan som tagit sig uttryck i ett liv av resor och äventyr.
Frihetslängtan, äventyr, film och litteratur har präglat hennes liv. Efter att ha kuggats i studenten rymde hon som artonåring till Paris med tvåhundra kronor på fickan. Hon var sedan länge inbiten frankofil. Men året efter och med avlagd studentexamen fick hon stipendium till ett flickcollege i USA med inriktning på engelsk litteratur, franska och dramatik. Fröet till ett eget skrivande tog fart och uppmuntrades av en betydelsefull lärare i creative writing. Efter läsårets slut reste hon runt i USA och försörjde sig på artiklar till Femina och Falköpings tidning, där hon skrivit filmkritik under gymnasieåren – något hon senare kom att fortsätta med, i filmtidskriften Chaplin.
Åter i Sverige började hon läsa vid Lunds Universitet, där hon även spelade och regisserade på Studentteatern och med den fria teatergruppen Proteus. 1965 tog hon sin filosofie magisterexamen, och 1966-1967 blev hon förste amanuens vid Umeå universitet där hon undervisade i franska. Men drömmen om att vara kreativ hade tagit form. En kortfilmsidé fick henne att som 27-åring söka till Svenska Filminstitutets tvååriga Filmskola. Där gjorde hon bland annat kortfilmen Från ett avlägset land (1968).
Under början av 70-talet gjorde Ahrne sedan ett flertal kortfilmer, exempelvis Balladen om Thérèse (1970), Illusionernas slott (1970), Den siste riddarvampyren (1972) och en 45-minuters biograffilm Fem dagar i Falköping (1975). Hon filmade Odinteatrets föreställning Ferai (1970) för italienska RAI och gjorde dokumentärer för Världen i Fokus om Abortfrågan i Frankrike eller Skilsmässor i Italien. Den dokumentära långfilmen Promenad i de gamlas land (1974) spelades in i samarbete med Simone de Beauvoir och var baserad på hennes essä ”Ålderdomen”.
Ahrne långfilmsdebuterade med Långt borta och nära, 1976. Filmen handlar om Mania som nyligen avslutat sin utbildning och börjar arbeta på ett mentalsjukhus där hon möter en patient som slutat att tala. Det kommer att förändra hennes liv. Ahrnes filmskapande beskrevs av kritikerna som estetiskt och moget. AB:s Jurgen Schildt drog paralleller till Bergman och Gökboet och Ahrne tog som första kvinna hem Guldbaggen för bästa regi.
Hon följde upp succén med Frihetens murar, 1978. Filmen om den invandrade Sergio, som försöker finna sig till rätta i det svenska mentala klimatet, fick dock ett något svalare mottagande. “En levande men något splittrad upplevelse,” skrev bland annat Expressens Lasse Bergström. I samtliga filmer står hon även för klippningen.
Ahrne sticker emellan med ungdomsdramat Den tredje lyckan (1983), en TV-serie i sex delar, innan hon återvänder till långfilmsformatet. I På liv och död (1986) möter vi den framgångsrika reportern Nadja (Lena Olin) som är kär i en gift man, tillika läkare på en förlossningsavdelning, där hon valt att göra ett reportage, huvudsakligen för att få vara i hans närhet. SvD:s Elisabeth Sörenson tyckte att det var en vacker och modig film som hade ambitionen att skildra kärleken. Samtidigt beklagade hon att balansen mellan hetta och svalka, starka känslor och glasklar tanke, mellan sensualism och esteticism, något drabbats av obalans.
Ahrne återvänder till TV med serien Flickan vid stenbänken (1989), fritt baserad på Maria Gripes böcker, om isolering, syskonskap och hemligheter i slottsmiljö. I miniserien Maskrosbarn (1989) hämtade Ahrne en del självbiografiskt stoff om att växa upp och gå stärkt ur uppväxten. Serien vann Silvernymfen för bästa miniserie i fictionklassen för både manus och regi vid Monte-Carlo Television Festival 1990.
Äventyraren och världsresenären Ahrne har besökt de flesta kontinenter. I Kamelresan från 1989 skildrar hon hur hon köper en kamel som hon tränar och tävlar med i den stora, årliga kamelkapplöpningen i Jaisalmer, Rajasthan. Intrycken har formulerats i böcker som Äventyr, vingslag (1992) och Jag har hört kamelerna sjunga (2004), där hon berättar om sina resor i Afrika, till exempel om en 60 mil lång kamelkaravan med tuaregerna genom Nigers öken – eller i radioprogram som Voodoo, vildar och varulvar – en resa i Haitis inre (1985).
Redan strax efter Filmskolan 1969 hade Harry Schein sagt henne att hon skulle få svårt att göra film eftersom hon inte passade in i tidsandan.
– Du är intresserad av människor och relationer, sa han, inte av politiska slogans.
Viljan att gå sin egen väg, och vara individualist bortom det politiskt korrekta, skrev Ahrne om i Svensk Tidskrift 1999 – ett vägval som inte alltid har varit oproblematiskt. I samband med dokumentären Gott om pojkar, ont om män? (1995), där hon tillsammans med läkaren och analytikern Rigmor Robert resonerar kring arketypiska motiv, det vill säga kring allmänmänskliga fantasimönster om manliga gestalter i folksagor och myter, gick åsikterna isär. DN:s Helena Lindblad tyckte att det var en modig film som vågade polarisera könsrollerna och ifrågasätta vedertagna sanningar om män och kvinnor utifrån båda könens perspektiv, utan att för den sakens skull ifrågasätta feminismens landvinningar. Medan andra beskyllde Ahrne för att hylla förlegade ideal. Kring uppföljaren, Flickor, kvinnor – och en och annan drake (1997), blev debatten än ivrigare, och filmen ansågs av en del samhällsdebattörer antifeministisk – och Ahrne en genusomedveten bakåtsträvare. Samtidigt har hon själv alltid velat vara en fri fågel, bortom påtvingat moderskap och utstakat kvinnoliv.
År 2003 utsågs Ahrne till långfilmskonsulent på Svenska Filminstitutet. Några av de trettiotal filmer hon gav stöd åt var Sandor/Ida (2005) i regi av Henrik Georgsson, Lena Einhorns Ninas resa (2005), Den bästa av mödrar (2005) i regi av Klaus Härö, Richard Hoberts Harrys döttrar (2005), Se upp för dårarna (2007) i regi av Helena Bergström, Järnets änglar (2007) i regi av Agneta Fagerström-Olsson, och Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick (2008).
Det judiska ursprunget har funnits som ett nästan undermedvetet minne hos Ahrne, något hon kanaliserade i romanen Katarina Horowitz drömmar (1991). Så även i Som en dotter, en aktuell kortfilm delvis på jiddisch. Den handlar om minnet, om språket som ett hem.
Ahrne har också bearbetat manus till den israelisk/svensk/ungerska produktionen Gryningsfeber (2015), i regi av Péter Gárdos, samt varit med och utvecklat manusen till storfilmerna om Arn från 2007-08. Hon har även gjort två resor (2018 och 2021) i frågesportssuccén På spåret, tillsammans med Anders Ankan Johansson.
Louise Lagerström (2022)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1940
Active: 1967-
Filmography
Regi:
Som en dotter (2021)
Fem över tolv (2000)
Flickor, kvinnor – och en och annan drake (1997)
Gott om pojkar, ont om män? (1995)
Jerzy Grotowskis Teatr Laboratorium (1992)
Resa i åskådarens inre (1991)
Rosenholm (TV-serie, 18 episoder, 1991)
Flickan vid stenbänken (1989)
Kamelresan (1989)
Santosh – ökenflickan (1989)
Anand – en pojke med två ansikten (1989)
Varsågod och rid! (1989)
Maskrosbarn (1989)
På liv och död (1986)
Wien – i skuggan av det förflutna (1986)
Den tredje lyckan (1983)
Svenska färger (1981)
Frihetens murar (1978)
Långt borta och nära (1976)
Fem dagar i Falköping (1975)
Promenad i de gamlas land (1974)
Drakar, drömmar – och en flicka från verkligheten (1974)
Jag gillar inte att leva ute i det fria (1972)
Schackspelet (1972)
Den siste riddarvampyren (1972)
Storstadsvampyrer (1972)
Varning för tjuren (1972)
Camargue – det förlorade landet (1972)
Abortfrågan i Frankrike (1971)
Italienska skilsmässor (1971)
Få mig att skratta (1970)
Balladen om Thérèse (1970)
Ferai (1970)
Illusionernas slott (1970)
Från ett avlägset land (1968)
Manus:
Som en dotter (2021)
Fem över tolv (2000)
Flickor, kvinnor – och en och annan drake (1997)
Gott om pojkar, ont om män? (1995)
Jerzy Grotowskis Teatr Laboratorium (1992)
Resa i åskådarens inre (1991)
Rosenholm (TV-serie, 18 episoder, 1991)
Flickan vid stenbänken (1989)
Kamelresan (1989)
Santosh – ökenflickan (1989)
Anand – en pojke med två ansikten (1989)
Varsågod och rid! (1989)
Maskrosbarn (1989)
På liv och död (1986)
Wien – i skuggan av det förflutna (1986)
Den tredje lyckan (1983)
Svenska färger (1981)
Frihetens murar (1978)
Långt borta och nära (1976)
Fem dagar i Falköping (1975)
Promenad i de gamlas land (1974)
Drakar, drömmar – och en flicka från verkligheten (1974)
Jag gillar inte att leva ute i det fria (1972)
Schackspelet (1972)
Den siste riddarvampyren (1972)
Storstadsvampyrer (1972)
Varning för tjuren (1972)
Camargue – det förlorade landet (1972)
Abortfrågan i Frankrike (1971)
Italienska skilsmässor (1971)
Få mig att skratta (1970)
Balladen om Thérèse (1970)
Ferai (1970)
Illusionernas slott (1970)
Från ett avlägset land (1968)
Produktionsledare:
Fem över tolv (2000)
Jerzy Grotowskis Teatr Laboratorium (1992)
Resa i åskådarens inre (1991)
Kamelresan (1989)
Santosh – ökenflickan (1989)
Anand – en pojke med två ansikten (1989)
Varsågod och rid! (1989)
Svenska färger (1981)
Promenad i de gamlas land (1975)
Drakar, drömmar – och en flicka från verkligheten (1974)
Jag gillar inte att leva ute i det fria (1972)
Schackspelet (1972)
Den siste riddarvampyren (1972)
Storstadsvampyrer (1972)
Varning för tjuren (1972)
Camargue – det förlorade landet (1972)
Abortfrågan i Frankrike (1971)
Italienska skilsmässor (1971)
Få mig att skratta (1970)
Balladen om Thérèse (1970)
Ferai (1970)
Illusionernas slott (1970)
Klippning:
Som en dotter (tillsammans med Håkan Bjerking, 2021)
Jerzy Grotowskis Teatr Laboratorium (1992)
Resa i åskådarens inre (1991)
Flickan vid stenbänken (1989)
Kamelresan (1989)
Santosh – ökenflickan (1989)
Anand – en pojke med två ansikten (1989)
Varsågod och rid! (1989)
På liv och död (1986)
Wien – i skuggan av det förflutna (1986)
Den tredje lyckan (1983)
Svenska färger (1981)
Frihetens murar (1978)
Långt borta och nära (1976)
Fem dagar i Falköping (1975)
Promenad i de gamlas land (1975)
Drakar, drömmar – och en flicka från verkligheten (1974)
Jag gillar inte att leva ute i det fria (1972)
Schackspelet (1972)
Den siste riddarvampyren (1972)
Storstadsvampyrer (1972)
Varning för tjuren (1972)
Camargue – det förlorade landet (1972)
Abortfrågan i Frankrike (1971)
Italienska skilsmässor (1971)
Få mig att skratta (1970)
Balladen om Thérèse (1970)
Ferai (1970)
Illusionernas slott (1970)
Från ett avlägset land (1968)
De rödas uppror (1973)
Ljudtekniker:
Drakar, drömmar – och en flicka från verkligheten (1974)
Roll:
Flickor, kvinnor – och en och annan drake (1997)
Gott om pojkar, ont om män? (1995)
Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! (1990)
Utan återvändo…? (1990)
Kamelresan (1989)
På liv och död (1986)
Den tredje lyckan (1983)
Långt borta och nära (1976)
Du gamla, du fria (1972)
Fanny Hill (1968)
Från ett avlägset land (1968)
Masturbationsdrama (1968)
Manusbearbetning:
Gryningsfeber (2011)
Arn – riket vid vägens slut (2008)
Arn – tempelriddaren (2007)
Filmkonsulent:
Watching the Moon at Night (2015)
Porträtt av en död (2011)
Blommorna i lägrets skugga (2010)
Varg (2008)
Maria Larssons eviga ögonblick (2008)
Kapten Ahab (2007)
Svarta nejlikan (2007)
Hoppet (2007)
Järnets änglar (2007)
Linas kvällsbok (2007)
Se upp för dårarna (2007)
7 miljonärer (2006)
Frostbiten (2006)
Heartbreak Hotel (2006)
Inga tårar (2006)
Min frus förste älskare (2006)
Moreno & tystnaden (2006)
När mörkret faller (2006)
Offside (2006)
Spelar du i kväll? (2006)
Wellkåmm to Verona (2006)
Den bästa av mödrar (2005)
Carambole (2005)
Den utvalde (2005)
Dråpet (2005)
Fyra veckor i juni (2005)
Halva sanningen (2005)
Harrys döttrar (2005)
Innan frosten (2005)
Kocken (2005)
Made in Yugoslavia (2005)
Mastermind (2005)
Miraklet i Småland (2005)
Mun mot mun (2005)
Ninas resa (2005)
Sandor /slash/ Ida (2005)
Stockholm Boogie (2005)
Vinnare och förlorare (2005)
Macbeth (2004)
The Queen of Sheba’s Pearls (2004)
Övrig medarbetare:
Ingas metamorfoser (1991)
Published works
Äppelblom och ruiner, 1980
Den tredje lyckan, 1983
Katarina Horowitz drömmar, 1990
Äventyr, vingslag, 1992
Och tänk den fagra prinsessan, 1994
Fader okänd, 1998
Lejon, kackerlackor och en mycket värdefull hund, 1999
Falköpings fångna leoparder, 2001
Jag har hört kamelerna sjunga, 2004
Awards
1990: Silvernymfen för bästa regi och manus vid Monte Carlofestivalen, Maskrosbarn.
1977: Guldbagge för Bästa regi, Långt borta och nära (första kvinna att erhålla Guldbagge).
1976: Kritikernas och publikpriset för bästa långfilm vid festivalen i Hyères, Frankrike, Promenad i de gamlas land.
1976: Kritikernas och publikpriset för bästa kortfilm vid festivalen i Hyères, Frankrike, Camargue – det förlorade landet.