Sanna Lenkens långfilmsdebut Min lilla syster hyllades som en av 2015 års starkaste filmdebuter i sin dramatiska skildring av en familjekris sedd ur en lillasysters perspektiv. Filmen belönades med en lång rad priser, däribland Kristallbjörnen vid filmfestivalen i Berlin och Göteborgs Stora Filmpris.
Sanna Lenken är född och uppvuxen i Göteborg och utbildad vid European Film College i Ebeltoft i Danmark och på Dramatiska Institutet. Ett av hennes tidigaste filmjobb var som inspelningsassistent på Ulf Malmros Smala Sussie (2003). Hon har också haft uppdrag som rollsättare och regiassistent på ett flertal långfilmsproduktioner.
På Dramatiska Institutet gjorde hon sin första kortfilm, Morötter och potatismos (2007), som kretsar kring den ätstörningsproblematik som hon återkommit till i flera filmer. Kortfilmen Äta lunch (2012) är en smärtsamt närgången skildring av att tvingas äta köttbullar med brun sås när man är anorektisk. Långfilmsdebuten Min lilla syster (2015) fokuserar på relationen mellan två systrar, Katja och Stella, och vad som händer när storasystern Katja drabbas av anorexi. Med djup inlevelse och känsla för såväl ämne som filmiskt berättande visade Lenken att hon är en ny svensk filmregissör att räkna med. Lenken visade också en beundransvärd omsorg om sina unga skådespelerskor, Rebecka Josephson och Amy Deasismont, som båda fick mycket beröm för sina prestationer. Min lilla syster innebar även Lenkens sjätte fruktbara samarbete med filmproducenten Annika Rogell.
I ett samtal i filmtidskriften FLM apropå Laura Mulveys välkända essä om den manliga blicken lämnar Lenken följande reflektion om att vara kvinna och filmskapare: ”Vad är föreställningar och vad är på riktigt? Vilka drömmar är våra egna och vilka drömmar har någon annan hittat på åt oss? Jag känner så sällan igen mig i kvinnorollerna, vare sig de handlar om 60-tal, 70-tal eller 10-tal. Nu är jag dessutom själv mamman med klet på tröjan som provar premiärkläder (i ett försök att se ut som Lauren Bacall) samtidigt som jag stressar ihjäl mig över alla åtaganden jag har den här veckan. Jag är kvinnan som försöker upprätthålla bilden, samtidigt som jag vill slå ihjäl henne. För gud vad den där bilden är älskad av alla — både män och kvinnor — och det är kanske det som ibland kan göra så ont i mig. Hur älskad den där bilden är. Det är då jag också vill skära sönder bioduken. Inte bara för att det gör mig arg att en filmregissör reproducerar stereotyper utan för att det på riktigt smärtar. Bilden av kvinnan gör mig existentiellt sorgsen – och jag vet inte om en 40 år gammal essä gjorde mig särskilt uppiggad. Den var och är fortfarande alltför aktuell. Däremot gör det här samtalet mig uppiggad. När jag för åtta år sedan gick på dåvarande Dramatiska institutet fick jag rådet från många verksamma regissörer och producenter att aldrig uttala mig om feminism. Det skulle stå i vägen för mig som regissör. Jag har slutat att lyssna på det, eftersom trycket inom mig blivit för stort och därför att jag inte längre känner mig ensam.”
Sommaren 2017 visade SVT Lenkens novellfilm Nattbarn (guldbaggenominerad till Bästa kortfilm 2018), baserad på Hanna Gustavssons serieroman med samma namn, en berättelse om pubertet och sökande. Så här skrev Expressens kritiker Gunilla Brodrej om filmen:
“Det är inte det minsta duktigt och präktigt och pedagogiskt skildrat. Snarare trovärdigt, vardagligt och ömsint. Och med en fantastisk känsla för ursprungsberättelsen. /…/ Iggy är ett taggigt hårdrocksemo på ytan, men mjuk och full av kärlek och längtan inuti.”
Den ytterst personliga kortfilmen Konstnären får barn tävlade 2018 i Startsladden på Göteborg Filmfestival. Filmen tacklar de fysiskt olika och betingande förutsättningarna för kvinnliga och manliga konstnärsgenier, den kvinnliga konstnärens förhållande till sin gravida kropp. Filmen skapades under Sanna Lenkens föräldraledighet, och de medverkande utgörs av Lenken själv samt hennes två barn.
Mikaela Kindblom (2017, redigerad 2018)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1978
Active: 2003-
Links
Filmography
Regi:
Comedy Queen (2022)
Tunna blå linjen (tv-serie, 2021)
Konstnären får barn (2018)
Nattbarn (2017)
Min lilla syster (2015)
Äta lunch (2012)
Yoghurt (2010)
Travemünde Trelleborg (2009)
Mellan 11 och 12 (2008)
Valborg (2008)
Morötter och potatismos (2007)
Manus:
Konstnären får barn (2018)
Nattbarn (2017)
Min lilla syster (2015)
Äta lunch (2012)
Producent:
Konstnären får barn (2018)
Regiassistent:
Storm (2006)
Buss till Italien (2005)
Steget efter (2005)
FAD (First Assistant Director):
Myskväll (2007)
SAD (Second Assistant Director):
Ciao Bella (2007)
Inspelningsassistent:
Håkan Bråkan & Josef (2004)
Irmelin (2003)
Mamma pappa barn (2003)
Smala Sussie (2003)
Rollsättare:
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (2005)
Statistansvarig:
Storm (2006)
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (2005)
Steget efter (2005)
Håkan Bråkan & Josef (2004)
Awards
2023: Gullspira, för framstående insatser inom svensk barn- och ungdomsfilm.
2022: Kristallbjörnen vid filmfestivalen i Berlin (Comedy Queen).
2016: Göteborgs Stora Filmpris (Min lilla syster).
2015: Kristallbjörnen vid filmfestivalen i Berlin (Min lilla syster).