I sin ateljé hemma i Göteborg håller Monne Lindström på med ljudläggningen av Zlatan i Alperna. Lindström är bildkonstnär i botten, men i filmen har hon hittat sitt rätta konstnärliga uttryck tycker hon. Inte minst är hon glad över att kunna integrera ljud och musik i sitt arbete på ett naturligt sätt.
– Jag hade aldrig riktigt hittat rätt förrän jag hamnade i filmen. Där finns alla viktiga komponenter som jag har velat ha med mig från början – ljud, inspelningar och musik.
Till skillnad från Lindströms tidigare kortfilmer Anyone for tennis? (2011), Räknar dagar, räknar år (2013) och Tre anteckningar (2017) som är gjorda med ett slags digital collage-teknik, är bilderna i Zlatan i Alperna tecknade och målade, ett betydligt mer tidsödande arbete. Bildskapande är också alltid det första steget i processen när Monne Lindström gör en film.
– Jag är en bildmänniska, och när jag har fått en idé undersöker jag om den bär, om den klarar att bli en film. Jag skissar jättemycket och gör storyboards, och i och med det så föds en dialog. Jag jobbar också med ljud, röster och dikter som jag spelar in, och kan använda mig av senare. Så det blir en uppsjö av saker. Om lusten finns kvar sen, och glöden bara ökar, då kan det bli en film!
Kristina Meiton, som driver produktionsbolaget MigDig, har producerat alla utom en av Monne Lindströms filmer. Samarbetet började för snart tio år sedan när Lindström bjöd in Meiton till sin ateljé, som då var full av bilder på tennisstjärnan Rafael Nadal.
– Jag ville egentligen inte visa ateljén för någon, det var liksom en process som jag gick igenom med de här Nadal-bilderna. Jag tittade faktiskt ganska mycket på tennis under en period, och det var så kul att fantisera kring Rafael Nadals person. Och så satte jag in mig i de här bilderna också. Kristina tyckte väl att hon såg en film i dem. Utan henne hade det inte blivit några filmer överhuvudtaget, jag behöver någon som driver mig framåt.
Idén till Zlatan i Alperna föddes egentligen direkt efter att Anyone for tennis? var klar, men har legat på is i några år. Monne Lindström har blandade känslor inför att Zlatans karriär hunnit ta en ny vändning under tiden.
– Nu ser man honom väldigt mycket i tv-reklam, och då brukar jag gå därifrån. Jag ser Zlatan så väldigt mycket i min film nu, och klarar liksom inte av att se den riktiga Zlatan.
Monne Lindströms Zlatan är i kortfilmen trött på offentligheten, och åker på skidsemester för att hitta tillbaka till fotbollsglädjen.
– Han vilar sig där i en solstol och tänker att han vill prova att åka fort, och göra något nytt och oväntat. Så träffar han en dam som jobbar med att köra pistmaskinen. En vardagsmänniska möter en sportstjärna, det är väl lite grann ett återkommande tema för mig. Zlatan har en så naturlig lyskraft så han kändes som ett bra filmiskt objekt.
Både Rafael Nadal och Zlatan Ibrahimovic har blivit informerade om att de figurerar i Monne Lindströms filmer.
– Vi fick ett svar från Nadals stab om att de önskade oss lycka till, men inte ville bli sammanblandade med filmen. Och det kan jag ju förstå, för det är ju min fantasi, min värld.
2017 kom Monne Lindströms mer självbiografiskt vinklade kortfilm Tre anteckningar, som skildrar en utflykt i ett kallt och byråkratiskt samhälle där inget går på djupet, och där hon som konstnär inte känner sig hemma.
Är filmerna om fiktiva möten med sportstjärnor är ett slags flykt från den verkligheten?
– Jag skulle nog hellre kalla det fristad än flykt. Och i den fristaden kan jag skapa obehindrat utifrån mina egna villkor.