Nahid Persson (även känd som Nahid Persson Sarvestani) föddes 1960 i Shiraz i Iran och växte upp i byn Servestan. Redan som tonåring arbetade hon som journalist på en lokal tidning och engagerade sig politiskt i upproret mot shahen. Men efter den iranska revolutionen 1979 fängslades hon av den nya religiösa regimen. Efter en tid i Dubai flydde hon till Sverige där hon under drygt trettio år varit verksam som dokumentärfilmare med hjärtat i, och fokus främst riktat mot födelselandet. Oftast om kvinnor, om deras utsatthet, om deras kraft och överlevnadsförmåga.
Persson utbildade sig och arbetade som mikrobiolog i Uppsala och hann driva en radiostation innan hon upptäckte filmskapandet. Utan att ha hållit i en kamera fick hon i början av 90-talet låna en super-VHS av Studiefrämjandet. Med linsen riktad mot sina barns förskola knåpade hon ihop En dag på dagis — ett minne för livet som hon sålde till hugade föräldrar. En ettårig filmutbildning i Uppsala gav mer kött på benen och snart praktiserade hon inom Utbildningsradion på SVT.
Genomgående för Perssons förhållningssätt är närheten till de personer hon skildrar. 2002 fick hon Cancerfondens journalistpris för sin film I livets slutskede, om några människor på ett hospice i Uppsala och deras tankar om deras utmätta tid i livet. Juryns motivering löd: “Nahid Persson har med tv-kamerans hjälp närgående skildrat känslor och tankar i livets absoluta slutskede. Hon räds inte att beröra det allra svåraste, sådant vi mitt i vardagen helst vill tränga undan.”
Tankarna kring hemlandet och hur livet tog en annan vändning i och med flykten till Sverige har alltid sysselsatt Persson. I Jag och min kusin (2000) får två 20-åriga kusiner, en född i Iran men uppvuxen i Sverige, den andra uppvuxen i Iran spegla sig i varandra, med sina likheter och olikheter – styrda av miljö eller slump.
I dokumentären 17 år av längtan beskriver regissören hur det var att själv äntligen kunna återvända till Iran och möta sin familj och vänner hon tvingats lämna. Mötet fick henne att inse hur hon ville använda sin position som filmare till att bryta tabun kring droger och prostitution och uppmärksamma omvärlden på kvinnors utsatthet i Iran. I Emmy-nominerade filmen Prostitution bakom slöjan från 2004 följer hon, eskorterad av livvakter, två kvinnor som lever i heroinmissbruk och tvingas prostituera sig i den misslyckade revolutionens dubbelmoraliska Iran. Filmen Guldbaggebelönades för bästa dokumentärfilm 2005, vann dokumentärfilmpriset vid Créteil International Women’s Film Festival och erhöll TV-priset Kristallen för Bästa dokumentärproduktion samma år.
“Vad gjorde dig till feminist?”, frågade tidningen ETC och Persson svarar att ojämställdheten finns överallt. I Iran likaväl som i Sverige. “Kvinnor är intressanta. Och feminist måste ju alla vara. Annars är det något fel. De som inte är feminister har inte förstått.” En totalkantrad jämställdhet undersöker hon i sin nästa film från Iran Fyra fruar och en man (2007). Manschauvinism och chevaleresk manlighet, rivalitet och systerskap. Ingenting är svartvitt i familjen Mohammadis märkliga menage à cinq. Priset för Persson blev två månaders husarrest.
“Jag kan inte åka tillbaka till Iran och har förbjudits att göra film om Iran, men ingen kan hindra mig att göra film om iranier. ” Persson har trotsat både synliga och osynliga lagar i sin strävan att skildra Iran, alltid med en djupt personlig approach. Allra tydligast manifesterat i Drottningen och jag från 2008. Ett nytt kapitel i Irans historia berättas då demokratiaktivisten Persson som möter sin forna fiende, Farah Diba, gift med den störtade avlidne shahen. Det blir en hövlig katt- och råttalek där två osannolika vänner delar en gemensam dröm om att återvända till sitt hemland.
Den nya generationens protester vid presidentvalet i Iran 2013 fick Persson att se hur historien upprepade sig. I Min stulna revolution förenas fem kvinnor som berättar rakt, krasst och med lakonisk humor hur de överlevde fängelse och tortyr. Filmen är tillägnad de politiska fångar som offrade, och fortfarande offrar sina liv för frihet och demokrati. Inte minst Perssons egen bror, vars död präglat hennes liv. Om skulden över det, och mer om sitt dramatiska liv beskriver i hon i självbiografin “Alltid i mitt hjärta” från 2011.
Med sin dokumentär Anders, jag och hans 23 andra kvinnor från 2018 slänger sig Persson ut i dejtinglivet. Med sig själv som insats skildrar hon hur hon tror sig ha hittat drömmannen i tennisproffset Anders. Han visade sig emellertid bolla med över tjugo andra kvinnor online samtidigt, men anade inte att han hade med en dokumentärfilmare att göra. “Kameran är mitt vapen”, konstaterar Persson som skapat en film om en svekfull Don Juan i den nya Tindervärlden.
Louise Lagerström (2018)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1960
Active: 2000-
Filmography
Regi:
Son of the Mullah (2023)
Be My Voice (2021)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor (2018)
Min stulna revolution (2013)
Drottningen och jag (2009)
Det blå hjärtat (2008)
Fågelburen (2008)
Fyra fruar och en man (2007)
Åt helvete med det gamla (2005)
Prostitution bakom slöjan (2004)
I livets slutskede (2002)
Sjutton år av längtan (2000)
Manus:
Son of the Mullah (2023)
Be My Voice (2021)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor (2018)
Min stulna revolution (2013)
Drottningen och jag (2009)
Fågelburen (2008)
Fyra fruar och en man (2007)
Prostitution bakom slöjan (2004)
Producent:
Son of the Mullah (2023)
Be My Voice (2021)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor (2018)
Min stulna revolution (2013)
Drottningen och jag (2009)
Det blå hjärtat (2008)
Emma (2008)
Fågelburen (2008)
Motormannen (2008)
Fyra fruar och en man (2007)
Damtoaletten (2006)
Åt helvete med det gamla (2005)
Jag och min kusin (2003)
Sjutton år av längtan (2000)
Foto:
Be My Voice (2021)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor (2018)
Det blå hjärtat (2008)
Fågelburen (2008)
Motormannen (2008)
Fyra fruar och en man (2007)
Prostitution bakom slöjan (2004)
Jag och min kusin (2003)
i livets slutskede (2002)
Klippning:
Be My Voice (2021)
Anders, jag och hans 23 andra kvinnor (2018)
Min stulna revolution (2013)
Det blå hjärtat (2008)
Fågelburen (2008)
Fyra fruar och en man (2007)
Prostitution bakom slöjan (2004)
i livets slutskede (2002)
Roll:
Drottningen och jag (2009)
Jag och min kusin (2003)
Redigering:
Jag och min kusin (2003)
Översättare:
Drottningen och jag (2009)
Fyra fruar och en man (2007)
Prostitution bakom slöjan (2004)
Published works
Utkom med självbiografin “Alltid i mitt hjärta” 2011.
Awards
Kristallen, Bästa dokumentärproduktion 2010 för Drottningen och jag (2009)
Prostitution bakom slöjan (2004) blev nominerad till en internationell Emmy, vann Guldbaggen för Bästa dokumentärfilm 2005 och Kristallen för Bästa dokumentärproduktion 2005
Cancerfondens Journalistpris 2002, I livets slutskede (2002)