Mia Engberg är en prisbelönad dokumentärfilmare, producent och klippare, verksam i Stockholm, och en av de aktiva kreatörerna bakom produktionsbolaget Story. Hon växte upp i ett radhusområde i Vällingby med politiskt medvetna föräldrar, som i sin tur var de första i sina familjer att läsa vid universitet. Redan som liten fick Engberg tåga i förstamajdemonstrationer. Politiskt engagemang, klassperspektiv och jämlikhet är genomgående teman i hennes dokumentärer. Under en tid var hon punkare, aktivist och ockupant och funderade på att bli journalist – eller rockstjärna. Slutligen valde hon att läsa filmvetenskap, enligt egen utsago mest för att få studielån.
När Mia Engberg studerade dokumentärfilm vid Ateliers Varan i Paris under 90-talet skakades staden av demonstrationer och ockupationer. Hon blev omtumlad av vad riktig aktivism ville säga, upplevelser som kom att ge eko längre fram i filmskapandet. Men där och då gjorde hon kortfilmen Les enfants du Square (1994). Om papperslösa gatubarn i nordöstra Paris.
Direkt efter regiutbildningen vid Dramatiska Institutet 1994 -1997, började Engberg göra film med en dröm om att förändra världen. Redan från början omsatte hon sina idéer i en direct cinema-tradition. När hon krävde att få göra sin slutfilm på film och inte video, stötte hon på patrull. Men hon genomdrev och färdigställde The Stars We Are (1997). Om vännen Kalle som var skinhead, rullstolsburen, döende i aids, och om hans destruktiva liv med sina vänner och droger. Filmen Guldbaggenominerades 1998 och vann första pris vid Münchens filmfestival.
Samma år kom Parkside Girls, om några unga kvinnor med stjärndrömmar i New York. Engberg berättade i en intervju med Fredrik Strage i DN att hon känner sig ensam när hon är med människor som är lyckliga och normala, som en förklaring till varför hon dras till de i marginalen och önskan att ge dem en röst. I Kött är mord följer hon djurrättsaktivister och veganer i en värld av vanligt köttfrossande folk. En udda personlighet skildrar hon i California über alles (1999) i porträttet av punklegenden Jello Biafra, som på 80-talet kandiderade till borgmästare i San Francisco.
Könsidentitet och sexualitet har varit områden Engberg utforskat i flera dokumentära kortfilmer. Hon stannade kvar i San Francisco och undersökte vad manlighet vill säga i Manhood. Om Mason, som varit tjej, men som efter att ha tagit hormonsprutor börjar definiera sig som homosexuell man.
Särskilt kvinnlig sexualitet har sysselsatt Engberg sedan början av 2000-talet då hon med ett kvinnligt filmteam skrev Sexy Film Manifesto. Om kvinnors rätt att stå upp för sig själva, sina kroppar och den egna sexualiteten. Detta omsattes i en ambition att göra feministisk porrfilm. Sexyfilm-serien inleddes med Selma & Sofie (2001). Om Selma som låtsas att hon inte kan simma för att komma närmare simläraren Sofie. Det kvinnliga filmteamets arbete och diskussioner dokumenterades och resulterade i Bitch & Butch -bakomfilmen från 2003.
2005 långfilmsdebuterade Engberg med socialrealistiska 165 Hässelby. En förortshyllning där några unga killar kämpar med språket, auktoriteter och myndigheter, när de helst bara vill måla graffiti och förändra världen. Därefter var Engberg initiativtagare och producent till det uppmärksammade filmprojektet och DVD-samlingen Dirty Diaries 2005. Hon hade själv gjort de erotiska kortisarna Come together och Städerskan och nu samlade hon tolv feministiska filmare att bidra med varsin alternativ porrfilm med jämlikt perspektiv.
Engbergs ungdomsår i Paris hann ifatt henne, då hon kontaktades av sin gamla kärlek Vincent som berättat att han suttit flera år i fängelse. Med avstamp i myten om Orfeus skapade Engberg den collagemåleriska Belleville Baby (2013). En poetisk betraktelse, Engberg kallar den hellre autofiktiv än dokumentär, över hur vi skapar mening och sanning ur våra minnen och hur samma skeenden blir helt olika beroende på vem som minns. Det femåriga filmarbetet gav även upphov till självrannsakelse kring det sociala och koloniala arvet, klassperspektiv och den egna rollen som filmare. Filmen belönades med Konstnärsnämndens Mai Zetterling-pris och blev uttagen till Panoramasektionen vid Berlin Filmfestival.
Att tävla i film bär Engberg emot. ”Vi är inte travhästar, vi är filmskapare”, sa hon när filmen guldbaggenominerades, inte bara till bästa dokumentär utan även för bästa klipp. Belleville Baby kammade i alla fall hem Guldbaggen i dokumentärfilmskategorin 2014. Engberg återvände till Paris 2017 för att spela in den andra filmen i en tänkt trilogi. Hennes första spelfilm Lucky One, är den fiktiva uppföljaren till Belleville Baby, där den nu medelålders Vincent blivit en del av stadens maffia.
Sedan 2014 är Engberg även forskare i media vid Stockholms Konstnärliga Högskola. I sitt projekt ”The Visual Silence” vill hon undersöka och utveckla en filmisk estetik och metodik som närmar sig tystnaden och som utmanar den voyeuristiska traditionen inom film. Med Lucky One hoppas hon överraska sig själv och publiken med en ny form av perception. I en intervju i POV säger hon; “Själva skapelseprocessen måste se annorlunda ut för mig om jag ska kunna göra något nytt.”
2023 kommer den sista filmen i Belleville-trilogin, Hypermoon.
Louise Lagerström (2018, senast uppdaterad av red. 2023)
Källor: miaengberg.com, DN, POV apr 2017
Basic info
Main profession: Director
Born: 1970
Active: 1997-
Filmography
Regi:
Hypermoon (2023)
Lucky One (2019)
Belleville Baby (2013)
Dirty Diaries (2009)
Städerskan (2007)
Come Together (2006)
165 Hässelby (2005)
Bitch & Butch (2003)
Selma & Sofie (2002)
Manhood (1999)
Parkside Girls (1998)
The Stars We Are (1998)
Eldsjälar (1997)
Kött är mord (1997)
Manus:
Hypermoon (2023)
Lucky One (2019)
Belleville Baby (2013)
Dirty Diaries (2009)
Selma & Sofie (2002)
The Stars We Are (1998)
Producent:
Labor (2023)
Dirty Diaries (2009)
Den gyllene stranden (2008)
Foto:
Belleville Baby (2013)
Klippning:
Hypermoon (2023)
Lucky One (2019)
Belleville Baby (2013)
Am I Black Enough For You (2009)
165 Hässelby (2005)
Selma & Sofie (2002)
The Stars We Are (1998)
Ljudtekniker:
Hennes armeniske prins (1997)
Roll:
Ta plats – En film om Lo Kauppi (2015)
Belleville Baby (2013)
Rådgivare:
Bertil & Maggan – stanna eller gå (2006)
Dramaturg:
At Night I Fly (2011)
Övrig medarbetare:
Bye Bye c’est fini (2008)
Fuck You, Fuck You Very Much (1998)
Awards
2019: Audentia Award/Eurimages vid Göteborgs filmfestival för Lucky One.
2014: Guldbagge för Bästa dokumentärfilm, Belleville Baby.
2014: Guldbaggenominerad för Bästa klippning, Belleville Baby.