Bilden är som en bro mellan vår inre och yttre verklighet, menar Lotta Melanton, som de senaste åren med arbetat med måleri och samtal tillsammans med barn och vuxna. Sedan hon gick på Konstfack på 60-talet, Dramatiska Institutet på 70-talet och Konsthögskolan på 90-talet har hennes palett breddats och innehållit allt från måleri och skulptur, utsmyckningar av offentliga rum och böcker till teater- och filmscenografi.
Sin bas har hon i sin ateljé på Södermalm i Stockholm och på senare tid har hennes fokus legat på rollen som legitimerad bildterapeut. Bland annat har hon arbetat på Akademiska sjukhuset i Uppsala på en avdelning för långvarig smärta i samarbete med Diakonistiftelsen. ”Håller man på med skapande tillräckligt länge kommer man fram till det andliga”, har Melanton sagt. För änglar och upplevelsen av en stark närvaro av en stark energi, något gudslikt, inspirerar henne i allt hon gör. Och tron på måleriet som läkande kraft har fört henne på målarresor till bland annat Grekland, Sarajevo, Jerusalem och Palestina i samarbete med kyrkan.
Lotta Melanton växte upp i en konstnärsfamilj i Viggbyholm med pappa Erland, bildkonstnär från Arvika och professor på Konstakademin, och mamma Kaisa, textilkonstnär. Hon har alltid älskat havet och det värmländska berättandet, sagorna och särskilt en resa till Italien som barn på 50-talet gjorde outplånliga intryck med sina färger, måleri och hantverk.
Då hon som barn hade svårt med läsningen insåg hon att bilden var hennes språk. Hon studerade både grafisk design och textil på Konstfack mellan åren 1961 och 1965. Efter examen från Dramatiska institutet 1973 öppnades dörren till teater- och filmvärlden. Exempelvis skapade hon scenografin till Jorden runt på 80 dagar i regi av Jonas Cornell på Stockholms Stadsteater 1972. Och på Dramatiska teatern med Bosman och Lena, regisserad av Alf Sjöberg.
Efter kortfilmen Längtan fick Melanton uppdraget som scenograf till Bo Widerbergs Fimpen från 1974. En klassiker, vars realistiska 70-tals-patina scenografer idag jobbar hårt för att efterlikna. Widerberg drev sitt team hårt, men Melanton kunde ta åt sig en stor del av äran av att miljöer och stämningar var andra tillgångar, fint fångade och kvarhållna, som en kritiker skrev.
Tillsammans med kollegorna Anna Asp och Sören Brunes utformade hon sen scenografin till Roy Anderssons Giliap från 1974. Andersson hade inte ännu utvecklat sitt stiliserade universum, men restaurangen och skrymslena på sjabbiga hotell Busarewski är interiörer man inte glömmer.
Därefter får Melanton skapa det historiska Stockholm Per Anders Fogelström skildrar i Mina drömmars stad, när den blev film i regi av Ingvar Skogsberg. Det Södermalm som en gång var, fanns inte längre. Men 1860-talets hamnsjåarmiljöer och fattigdomen i grändernas kyffen kom till liv i Skogsbergs nästan tre timmar långa film från 1976 tack vare Melanton.
Spelet mellan ljus och mörker, verklighet och fantasi, livet och döden var det perfekta utmaningen för Melanton som tillsammans med filmarkitekten och scenografen P. A. Lundgren skapade Körsbärsdalen och Törnrosdalen i Olle Hellboms filmatisering av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta 1976. En kritiker skrev: “Fotografen Rune Ericson gör, liksom scenograferna P. A. Lundgren och Lotta Melanton, filmen sagolik. Det rids i varannan scen, men man tröttnar inte på bilderna av hästar som spränger fram över väldiga kullar, eller av siluetterna av de svarta soldaterna vid horisonten. Och Körsbärsdalen är pinsamt förförisk, även om man vet att det är äppelträd med påklistrade körsbärsblommor av plast. ”
Nästa uppdrag blev för Kay Pollaks film Älska mig från 1984. En närgången både socialrealistisk och symbolladdad skildring av en ung flicka som vandrar mellan fosterhem tills hon får en sista chans, innan ungdomsvårdsskola blir alternativet, hos en familj i ett hus vid havet.
Från den naturalistiska Pollak hamnade Melanton i Suzanne Ostens mer burleska universum i den galet anarkistiska farsen Bröderna Mozart (1985). En metaupplevelse om en regissör som vill sätta upp sin högst personliga och enligt honom revolutionerande version av Mozarts Don Giovanni. Melanton arbetade framför allt med de skulpturalt formade operakostymer som ensemblen mer eller mindre motvilligt bar. Samarbetet med Osten, som erhöll en guldbagge för bästa regi av filmen, gav mersmak och året därpå samarbetade de på Uppsala Stadsteater i uppsättningen av Medeas Barn.
För tillfället är Melanton i full fart med utställningar och under hösten 2018 är hon aktuell med ”Närvaro i nuet” i Sofia kyrka. Men de filmer hon arbetat med visar och samtalar hon gärna kring – ofta i kyrkans regi, som även kommit att bli en uppdragsgivare när det gäller scenografiuppdrag. Bland annat har hon gjort scenografi till Näktergalen i Wittenberg av August Strindberg som spelats i Storkyrkan. På Barnens filmdag den 14 oktober kan alla barn komma till Filmhuset och, förutom att lära sig om film, bland annat se Bröderna Lejonhjärta.
Louise Lagerström (2018)
Källor: lottamelanton.se, Inuti (svenska kyrkan 2009)
Basic info
Main profession: Production Designer
Born: 1943
Active: 1972-1989
Filmography
Scenograf:
Drömtåget (1992)
7 maj 1945 (1989)
Aida (1987)
Älska mej (1986)
Ester – om John Bauers hustru (1986)
Bröderna Lejonhjärta (1977)
Giliap (1975)
Fimpen (1974)
Längtan (1972)
Assistent till produktionsledare:
Fimpen (1974)
Rekvisita:
Mina drömmars stad (1976)
Kläder:
Bröderna Mozart (1986)