Lisa Hagstrand var en av de första kvinnliga filmfotograferna i Sverige. Efter en fil kand. i konsthistoria utbildade sig Lisa Hagstrand till filmfotograf på Dramatiska institutet. Hon var en utpräglad bildmänniska som alltid hittade kreativa lösningar i sitt filmande, med en stark känsla för både komposition och för människan.

Vidareutbildningen vid Kungliga Konsthögskolan resulterade i flera spännande samarbeten.

På senare år ägnade Lisa mycket tid åt att skriva på Wikipedia, av intresse och för att i någon mån jäva dominansen av manliga skribenter. Hon var starkt engagerad i att förbättra och skriva om kvinnors situation, alltid noggrann och saklig.

Bland det 50-tal filmer där Lisa Hagstrand svarade för fotot, var Christina Olofsons film Honungsvargar (1990) den första långfilmen. Hennes sista film blev Stålhättor (2013), ett bland många samarbeten med Christina Olofson. En annan regissör som Lisa Hagstrand ofta samarbetade med var Solveig Nordlund, i filmprojekt som förde dem till Portugal, São Tomé, Moçambique och Vietnam. I vietnamesiska Vinhlong, i samband med inspelningen av en dokumentär om författaren Marguerite Duras, mottogs filmarna som Olof Palmes ambassadörer, eftersom det var första gången sedan Vietnam-kriget som svenskar besökt provinsen i Mekong-deltat. Utöver filmande för andra regisserade Lisa Hagstrand en handfull egna filmer.

På 1990-talet flyttade Lisa Hagstrand till Portugal, där hon fortsatte att arbeta som filmfotograf på lång- och dokumentärfilm och prisbelönades för sitt arbete. I sitt arbete, både som filmfotograf och regissör, var Lisa Hagstrands känsla för filmuttrycket lika starkt som hennes engagemang.

Ur brev från Bergmans fotograf Gunnar Fischer till Lisa Hagstrand 1988:
”Tycker att Du gjort ett väldigt fint arbete i Dirigenterna! Dina bilder gav verkligen filmen det stöd som ett riktigt filmfoto skall göra. Den nya generationens filmfotografer imponerar verkligen!”

Lisa Hagstrand berättar

Som filmfotograf är jag hantverkare, tekniker och arbetsledare. Jag är också uttolkare av och en av dem som ger visuell gestalt åt en filmidé eller ett manus. I den bemärkelsen är det ett konstnärligt yrke. Jag börjar ett filmprojekt med att läsa manus, jag läser det förutsättningslöst; följer berättelsen, låter stämningar och bilder komma till mig. Sen följer en tid av samtal med regissören då vi ser olika filmer och samlar på fotografier som kan hjälpa oss att illustrera vilken karaktär vi vill att filmen ska ha. Därefter kommer ett större team in – scenografen, kostymören, ”platsletaren”, chefselektrikern, kamera assistenten och andra. Inför inspelningen är samförståndet mellan mig och elektrikern ovärderligt för att bygga scenernas ljus. Det grundläggande är dock att det finns ett förtroende mellan mig och regissören.

Jag är skolad att arbeta med celluloiden som kräver stor uppmärksamhet när det gäller att mäta ljuset och vid val av bildkomposition och genomförandet av kamerarörelser (omtagningar var dyrt). Det tillåtna bildspråket var också strängare. När jag gick på DI i början av 80-talet fick vi träna oss i panoreringar som skulle sluta i en stadig fast bild, en bild som skulle kunna klippas ihop med en bild som var lika stilla och stadig. Och jag blev av en lärare utskälld för några långsamma panoreringar över smutsig vit vägg där både skärpa och objekt liksom förlorade sig. En sån ”suddighet” accepterades inte (men jag tog med svepen i filmen.)

Mitt första stora filmprojekt var dokumentären Dirigenterna av Christina Olofson (1987). Den filmades på 16 mm 100ASA/ISO negativfilm i formatet 4:3 för uppblåsning till 35 mm. Den snåla budgeten gjorde att vi inte hade råd med elektriker och lampor. Jag filmade med ljuskänslig fast optik i, med några undantag, befintligt ljus. Ibland när det krävdes pressade jag filmen ett steg. Med den nya digitala tekniken behöver man inte jobba med så snäva marginaler.

2004 fotograferade jag en långfilm i Portugal på HD med Sony CineAlta 24p HDcam (A Costa dos Murmúrios). Vi gjorde några provtagningar som fördes över till film och vid visningen i biograf blev vi helt överväldigade över hur bra resultatet var. Vi valde alltså att filma digitalt. Färgmonitorn var under inspelningen till hjälp för scenograf, maskör, elektriker, naturligtvis för regissören och avgörande för mig, fotografen – what you see is what you get. Det enda aber var det schabrak av kablar, bandare och monitorer som följde med kameran.

Ur Yrke: Filmfotograf, Carlssons förlag 2013. Återgivet med tillstånd av Peter Östlund och förlaget.

Basic info

Main profession: Cinematographer
Born: 1952
Died: 2015
Active: 1980-2013

Filmography

Regi:
I tranornas land (2008)
Jordmån (1998)
Akvarium (1997)
Rum för minnen (1994)
Det rutiga tyget (1992)

Manus:
I tranornas land (2008)
Jordmån (1998)
Akvarium (1997)
Det rutiga tyget (1992)
Nästa söndag ska jag måla en svart prick bättre (1987)

Producent:
I tranornas land (2008)
Jordmån (1998)
Akvarium (1997)
Rum för minnen (1994)
Det rutiga tyget (1992)
Boxas med molnen (1986)

Foto:
Stålhättor (2013)
I tranornas land (2008)
Moster Linnea och världen (2005)
Skenäktenskap (2002)
Ögat handen rummet tiden (2000)
Emma (1999)
Ruben (1999)
Sara (1999)
Comédia infantil (1998)
Jordmån (1998)
Akvarium (1997)
I rollerna tre (1996)
Väninnor (1996)
Av dröm är jag kommen (1995)
Evas döttrar (1995)
Hem, ljuva hem (1995)
Judit (1995)
Memento (1995)
Rulla på (1995)
Bergtagen (1994)
Nina älskling (1994)
Rum för minnen (1994)
I morgon, Mario (1993)
Herr O. Nidors irrgångar (1993)
I ljuset av Alvar Aalto, i skuggan av en fabrik (1993)
Marguerite Duras (1993)
Ode till stenen (1993)
KL:K (1992)
Lappen (1992)
Så är det bara (1992)
Änglaspel (1991)
Midsommar (1991)
En odödlig historia (1990)
Honungsvargar (1990)
Kärleksnatten (1990)
Närbilden (1990)
Femte augusti (1989)
Imorron och imorron och imorron (1989)
Mother Earth (1989)
Bevara Sverige svenskt!? (1988)
Lill och Kerstin (1988)
Dirigenterna (1987)
Hockeybilder (1987)
När lämnade vi varandra? (1987)
Nästa söndag ska jag måla en svart prick bättre (1987)
Boxas med molnen (1986)
Det brinner i Hollywood (1986)
Mötet med Flory (1985)
Supernova (1983)
Påminnelsen (1982)
Min gitarr är som en … (1980)

Klippning:
Akvarium (1997)
Rum för minnen (1994)
Nästa söndag ska jag måla en svart prick bättre (1987)

B-foto:
Dansaren (1994)
Res aldrig på enkel biljett (1987)
På liv och död (1986)
Jonny Roova (1985)
Rosen (1984)

Ljussättare:
Akvarium (1997)

Dekorassistent:
Gräset (1985)

Övrig medarbetare:
Akvarium (1997)
Dom kallar det vård (1979)