Gunilla Bresky växte upp i det norrländska älvlandskapet, Rasmyran, utanför Boden men flyttade till Göteborg i ung ålder för journalistikstudier. Hon har även studerat journalistik vid Journalisthögskolan i Stockholm och gått filmutbildning vid Dramatiska institutet och Kalix folkhögskola.

Journalistikstudierna ledde till tre år på den oberoende socialistiska nyhetstidningen Norrskensflamman, nuvarande Flamman. Men den redaktion hon är mest känd från är Sveriges radio där hon gjort radiodokumentärer och radioteater sedan 1980.

Från journalistiken och radion tog Bresky sig vidare in i filmens värld. 1996 kom hennes första dokumentärfilm om en ung kvinna i det nya Ryssland. Kanske var det mer nödvändigheten än lusten som fick Bresky att börja med film.

– Jag reser mycket i Barentsregionen och det är svårt att göra bra radio när människor talar ett annat språk som måste översättas, säger Bresky till Svenska Dagbladet i en intervju från 2004.

Sedan sin första produktion har Bresky fortsatt göra dokumentärfilmer främst från norra Ryssland och från Norge, och flertalet om andra världskriget.

– Att jag fascineras av Ryssland beror också på att ryssarna tar vara på nuet på ett helt annat sätt än här eftersom allting är så osäkert för dem, säger hon vidare i intervjun med Svd.

För en del är hon kanske mest förknippad med filmen Nattens häxor (2008) om kvinnliga ryska bombpiloter under kriget.

2009 vann Bresky tre priser under den internationella filmfestivalen Människan och havet i Kiev. Filmen K-141 kammade hem Grand Prix vid festivalen. Och på temat Andra världskriget vann Breskys Blodsvägen pris för bästa manus. Hennes Under en rostig stjärna vann bästa regi.

2014 blev hennes film Jag stannar tiden årets vinnare av dokumentärpriset Tempo Documentary Award i Stockholm. Filmen handlar om den ryske krigsfotografen Vladislav Mikosha och i sin motivering skriver juryn, ”Vi drabbas på djupet av en dokumentärfilm där träffsäkerheten och det minutiösa samspelet mellan ljud och bild låter oss se, och förstå på nytt”. Samma år vann filmen även dokumentärfilmpris i Sevastopol på Krim, och ytterligare ett pris vid filmfestivalen i Tromsö.

2016 vann hon priset Filmsparken som delas ut av Luleå kommun, Filmpool Nord och Norrbottensakademin, till en insats eller person som är på väg framåt inom film eller filmkultur i Norrbotten.

2017 kom hennes film Solens son, ett porträtt om Nils-Aslak Valkeapää, den störste och mest mångsidige av samiska konstnärer.

I november 2019 hade hennes senaste film Sara med allt sitt väsen, premiär. Här tar Bresky upp frågeställningar om vem Sara Lidman var, bakom de politiska sanningarna och recensenternas lovord.

Lisa Berlin (2020)

Referenser: Norrländska Socialdemokraten NSD, TT, Svenska dagbladet, Sveriges Radio, Tidningen Land, SVT.

Basic info

Main profession: Director
Born: 1948
Active: 2000-

Filmography

Regi:
Sara med allt sitt väsen (2019)
Solens son (2017)
Jag stannar tiden (2014)
Nattens häxor (2008)
K-141 (2005)
En grå filt med broderade blommor (2004)
Kära Vera – till ditt minne (2002)
Blodsvägen (2000)

Manus:
Sara med allt sitt väsen (2019)
Solens son (2017)
Jag stannar tiden (2014)
Nattens häxor (2008)
K-141 (2005)
En grå filt med broderade blommor (2004)
Kära Vera – till ditt minne (2002)
Rosornas väg (2000)

Producent:
Nattens häxor (2008)
K-141 (2005)
En grå filt med broderade blommor (2004)
Kära Vera – till ditt minne (2002)

Foto:
K-141 (2005)