Anna-Lena Wibom har en juristexamen i botten, men den kom först till användning när hon på 80-talet fick ta hand om de internationella samproduktionsavtalen för Ingmar Bergmans Fanny och Alexander och Andrej Tarkovskijs Offret. Slumpartat blev hon i slutet av 50-talet fritidsassistent på dåvarande fängelset på Långholmen, där hon arrangerade filmvisningar. Sen träffade hon sin blivande make Pontus Hultén och hans vänner, bl.a. Peter Weiss, vilka sysslade med film inom Svensk Experimentfilmstudio, senare omdöpt till Arbetsgruppen för film. När sen Hultén blev chef för Moderna Museet 1960 lockade han över henne dit för att starta en barnfilmsverksamhet.
Moderna Museets Filmstudio för barn och vuxna blev snart en succé. Där blandades Chaplin och Max Linder med animerat och dokumentärer och vid varje visning berättade Carlo Derkert om en särskilt utvald målning. Genom Pontus internationella kontakter fick man också kontakt med The New American Cinema, vars filmer av bland andra Andy Warhol och bröderna Mekas, införlivades i museets och senare även Filminstitutets samlingar. Harry Schein, som startat Filminstitutet 1963, var nämligen angelägen om att alla typer av filmverksamhet skulle införlivas i hans domän och följaktligen bad han att Anna-Lena Wibom skulle komma över till Filminstitutet och vidareutveckla barnfilms- och visningsverksamheten. Den förstnämnda lämnade Anna-Lena ganska snart, för att istället koncentrera sig på visningsverksamheten för vuxna. Under 15 år var Anna-Lena framgångsrik programchef för Filmklubben, det som idag kallas Cinemateket.
Anna-Lena Wiboms tid som filmproducent är egentligen begränsad till 1979, då hon var i-fondsproducent vid Svenska Filminstitutet. 1972-75 hade Filminstitutet en egen produktion av filmer via g-fonden. Den utökades 1975-78 med i-fonden och två nya producenter. Branschen var kritisk mot detta. Filminstitutet skulle stödja svensk filmproduktion, inte själv producera. Så blev det också, men under en övergångsperiod fick i-fonden fortsätta att producera under förutsättning att HB Treklövern, bestående av SF, Sandrews och Europa, garanterade samproduktionsmedel och distribution. Med resterande begränsade resurser anställdes Anna-Lena Wibom och Måns Reuterswärd (från SVT) som producenter under åren 1978-79.
Anna-Lena Wibom valde, med sitt tidigare visade intresse för lite djärva experimentella filmer, att satsa på debutanter – Marie-Louise Ekman och Jösta Hagelbäck och Sten Holmberg – med rätt okända skådespelare i rollerna, samt på Stig Björkmans filmatisering av ett politiskt kontroversiellt manus av författarinnan Sun Axelsson, Gå på vattnet om du kan. Ingen av filmerna blev någon publik framgång, men kritiken bemötte dem med respekt. Marie-Louise (Bergenstråhle) Ekmans Barnförbjudet etablerade henne som en spännande, udda filmskapare och Jösta Hagelbäcks/Sten Holmbergs Kejsaren efter Birgitta Trotzigs roman fick 1980 det högsta kvalitetsstödet. Dessutom fick Anders Åberg en Guldbagge för huvudrollen och medförfattaren och fotografen Sten Holmberg fick en Silverbjörn i Berlin. Axelsson/Björkmans Gå på vattnet om du kan var i detta sällskap den mer ordinära filmen, men framhölls som en betydelsefull ”kvinnofilm” där Lena Nyman och Claire Wikholms insatser hyllades.
I och med att Filminstitutets produktionsverksamhet upphörde fick Anna-Lena andra uppgifter, men hon var fortfarande lockad av att producera och då hon sedan decennier varit god vän med den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskij, som tvingats gå i exil på 80-talet, väcktes tanken att han skulle kunna spela in en film i Sverige, aktualiserat av hans italienska film Nostalgia, 1983, med Erland Josephson i huvudrollen.
Eftersom Filminstitutet alltså inte själva fick producera, väcktes också tanken att göra filmen som en internationell samproduktion. Anna-Lena hade goda kontakter med Argos Film i Frankrike och Film Four i Storbritannien och sedan Tarkovskij lyckats skriva ett manuskript som lämpade sig för svenska miljöer och förhållanden drog inspelningen igång i När på Gotland sommaren 1985.
Projektet visade sig vara ett lyckokast. Offret fick fyra priser i Cannes och blev årets bästa svenska film – och Anna-Lena Wibom kunde avsluta sin korta karriär som filmproducent med flaggan i topp.
Bengt Forslund (2018)
Basic info
Main profession: Producer
Born: 1933
Active: 1961-
Filmography
Producent:
Tiden är en dröm – Del 1 Sverige 1859 – 1879 (1999)
Offret (1986)
Gå på vattnet om du kan (1979)
Kejsaren (1979)
Verkställande producent:
Jag är nyfiken, film (1995)
Barnförbjudet (1979)
Roll:
Kvinnor som du gör en man impotent (2014)
Kejsaren (1979)
Svenska flickor i Paris (1961)
Video
Awards
1986: Guldbagge för Bästa Film (Offret).
1985: Officier des Arts et Lettres; en orden från franska kulturministeriet (Stockholm).