Inför premiären av Nelly Rapp – Dödens spegel träffar Nordic Women in Film Eva von Bahr i hennes studio på Östermalm i Stockholm. I studion jobbar även maken och kollegan Love Larson. Här finns skådespelares ansikten avgjutna i silikon, ugnar för att värma formar och lösdelar, och fullt med tidningar och urklipp från miljöer där kommande projekt ska utspela sig. På hyllorna står burkar och flaskor med allehanda konstnärsmaterial. Och här finns även självfallet en mängd peruker och lösmustascher.
– Det är här vi skapar maskerna. Skådespelarna får komma in och bli avgjutna i silikon så att vi får en kopia. På den skulpterar man upp varulven, i det här fallet, och gör sedan formar och gjuter ut delar som man sätter hår på. Till sist appliceras delarna på skådespelaren.
Med sina tre Oscarsnomineringar för bästa maskdesign (Dune, En man som heter Ove och Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann), tre guldbaggar (Jätten, Nelly Rapp – Monsteragent och En man som heter Ove) och fyra guldbaggenomineringar i bagaget är von Bahr och Larson två av världens mest erkända maskdesigners. I oktober 2023 har deras senaste film premiär, Nelly Rapp – Dödens spegel. Filmen är uppföljaren till Nelly Rapp – Monsteragent.
Hur har det varit att jobba med Nelly Rapp – Dödens spegel?
– Det har varit jättekul, det är en produktion där man vill göra mask och smink på riktigt. I barnfilm brukar man annars ha en mer begränsad budget men här har man lagt krut på det visuella och då är det ju väldigt kul. Vi har inte gjort på något annat sätt än hur vi skulle göra för vuxna.
Vilken var den största utmaningen med filmen?
– Vi gjorde varulvar, det är alltid jättesvårt för att det är människor som ska ha maskerna på sig, det finns inte resurser för animatronics eller vfx när de ska röra sig. Vi tänkte hela tiden på hur vi ska visa dem för att det ska bli bra.
Du har tidigare sagt att zombier inte är så svårt. Varför är varulvar svårare att göra än zombier?
– Zombies är enklare att göra än människor då man inte har några referenser till hur en zombie ska se ut i detalj. Varulvar ska vara någonstans mellan människa och djur, det hänger inte bara på att vi gör en sjukt fin mask, sen ska den personen kunna röra sig som en varulv också. Även om den som tittar inte har en referensram till hur det ska se ut så blir det knepigt med kombinationen av människa och djur. Vi kan inte göra som i USA, där digitala delar gör så att det känns som ett djur. Det fanns det inga resurser eller möjligheter till. Det är utmaningen här skulle jag säga.
Att von Bahr och Larson gör underverk för svensk barn- och ungdomsfilm tycker, förutom Guldbaggejuryn, även barn- och ungdomsfestivalen Göteborg Film Festival, Prisma, som delar ut 2023 års hederspris till mask- och sminkduon med motiveringen:
“De är två av världens mest erkända maskdesigners med mängder av internationella prestigeuppdrag. Men de har också varit ständigt närvarande i samtida svensk barnfilm, och har skapat unika uttryck för modiga vikingar, dansande grönsaker, rundlagda direktörer och en lång kavalkad av monster, spöken och vampyrer. Genom sin detaljrika och fantasifulla maskkonst har Eva von Bahr och Love Larson öppnat dörrar till fantastiska filmiska världar.”
Kommande projekt för maskörduon är också ett svenskt projekt men med ett helt annat innehåll. Jobbet är något av en rysare för en maskdesigner. FLX gör en tv-serie om tv3:s grundare Jan Stenbäck. Här ska den norska skådespelaren Jakob Oftebro spela huvudrollen och få en påtaglig mask då han ska ges ett så kallat “fat face”. Det är dessutom en avliden känd person som många har en relation till, inte minst hans anhöriga.
– Det är en tokjobbig grej att göra men vi gjorde Stellan Skarsgård stor i Dune och den blev ju Oscarsnominerad. Och nu har jag jobbat så länge, jag har gjort mina misstag, jag vet vad som är ett säkert projekt. Det här är inte det. Jag ser framför mig hans barn som blir upprörda. Det är mycket möjligt att det blir värsta ståhejet kring den här karaktären.
Varför tackade du ja?
– Det är ett så sjukt roligt projekt. Jag kan grotta ner mig i månader i miljöer och bilder av 80-talets Café Opera. Och det kändes som, äh det är bara att göra det, skitsamma.
Inför filmen gör von Bahr research i tidningar och magasin, och även i AI-genererade bilder, från 80-talet. Vi pratar om huruvida digital teknik är ett hot mot maskdesigners.
– Den digitala världen har aldrig varit ett hot, som AI, det är bara en tillgång för oss. Jag ser det som något positivt. Och vi har levt med vfx sjukt länge nu och det är fortfarande mycket dyrare än att göra maskeffekter. Men maskeffekter i kombination med vfx kan ju få ett otroligt genomslag, berättar von Bahr och fortsätter,
– Ett problem för masksverige är att det inte finns några pengar till mask i svensk film. Om man bortser från Avgrunden som hade mycket pengar. Det är svårt när vi hela tiden får för lite pengar.
Och som i många branscher vittnar von Bahr om att det finns mer oerfarna aktörer i hennes skrå som gör jobbet för mindre pengar, och att många produktionsbolag väljer dessa framför hennes erfarenhet.
– Det drar ju ner den visuella standarden. Det är skillnad utomlands och i Sverige. Utomlands är du intresserad av att anställa de som är allra bäst på det de gör – man är orolig att man inte ska få någon som är bäst på det de gör. I Sverige är man inte lika intresserad av att betala, och då anställer man någon som kostar mindre, och som självklart kan mindre. Jag ser ju att det blir lägre och lägre standard på det visuella. Många filmer har en visuell kvalitet som är av en helt annan nivå än det vi gör här. Det är bara två olika nivåer, säger von Bahr och fortsätter,
– Vi kommer ju aldrig att ha lika stora resurser som i USA, men man kan göra jävligt fina saker fastän man inte har hundra miljoner dollar. Vi i de nordiska länderna är kanske bättre på att pusha oss att vara extra kreativa eftersom vi måste det, det är vår vardag. Men vi skulle behöva lite mer pengar så att det finns någon rimlighet i det.
Vilken är din drömfilm att göra?
– Drömmen är att göra en tv-serie eller film om en cirkus år 1930. Med några kufiska figurer, någon härlig historia, tält och vagnar och skäggiga damen, det är drömmen, den kommer nog inte att slå in. Men kanske om filmklimatet ändras ekonomiskt.