Redan som barn visste Ulla-Britt Söderlund att hon ville arbeta med kläder och började teckna modeller vid tolv års ålder. Efter studentexamen och studier i London kom hon till Danmark, där hon utbildade sig vid Köpenhamns tillskärarakademi 1962-63. Hennes sejour i modebranschen blev kort. I teatervärlden, dit hon sökte sig, var hennes första uppgift som kostymör hos Bent Mejding på Ungdommens Teater i föreställningen ”Hold fast med venste hånd”. 1966 skapade hon sina första filmkostymer till Henning Carlsens hyllade Svält, och fick snabbt en aktiv karriär på teatern, vid filmen, på tv och även i revyer och operaföreställningar. I tidsandans hejdlösa blandning av högt och lågt satte hon dräkt på Mai Zetterlings Doktor Glas och Flickorna (båda 1968) såväl som de ofta betydligt lättare klädda figurerna i Det tänder på sängkanten (1971) och Takt och ton i himmelsängen (1972).
1970-71 gjorde hon kostymerna till Jan Troells Utvandrarna-filmer, vilket blev språngbrädan till en internationell karriär. Stanley Kubrick anlitade henne till sitt 1700-talsepos Barry Lyndon, ett arbete som krävde ett halvt års förberedelser och resulterade i en Oscar. “It’s a great honor to be a Swedish costume designer and having received this award. I’m very happy you liked the costumes of Barry Lyndon that you thought I should receive it. It was a long way to come from Scandinavia but it was worth it. Thank you very much.” löd hennes frejdiga tacktal efter att ha tagit emot statyetten ur Telly Savalas’ hand – ett tal hon levererade iklädd en av herrkostymerna från den vinnande filmen! Om inte annat borde det ha gjort henne given för nästa jobb, Richard Fleischers Fäkta för livet (1977), baserad på Mark Twains ”Prinsen och tiggargossen”, där hon satte allsköns 1500-talskrusiduller på folk som Oliver Reed, Raquel Welch, George C. Scott, Rex Harrison och Charlton Heston.
Hon kom att specialisera sig på historiska filmer – vikingasagan Den röda kappan (1967), 1600-talsskildringen Præsten i Vejlby (1972), 1700-talshistorerna Bejleren – en jydsk røverhistorie (1975) och Jeppe på berget (1981) är ytterligare exempel på spännvidden – och hade en oöverträffad förmåga att pricka in den aktuella tidsperioden via kostymerna som hon alltid gjorde den grundligaste research på. Ofta sydde hon själv, det gav henne idéer och inspiration i val av tyger till de olika skådespelarna. Så långt det var möjligt sydde hon även sina egna och sin danske makes kläder, vilka ofta var utöver det vanliga. På ett av sina sista uppdrag, Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren (1982), fick hon den ovanliga uppgiften att klä på änglar – en utmaning hon i vanlig ordning fann fantastiskt stimulerande.
I sitt mångåriga hemland Danmark – och kanske inte alltid känt för seriens många svenska beundrare – är det framför allt annat hennes kostymer i Matador (1978-82) som står som hennes stora bedrift. De olika rollkaraktärernas klädsel var i hög grad menad att skildra vem varje person var, vilket detta uttalande är bevis på: ”Maude Varnæs går alltid i pastellfärger medan mor och dotter Møghe är så snåla att de mycket sällan skaffar nya kläder. Vi har en blå atlasklänning som snart har sytts om hundra gånger. Och när gamla fru Møghe en gång dör så kommer Misse att ärva den. Misse själv har en visitklänning, och väl inte mycket mer.”
Ulla-Britt Söderlund var känd och respekterad som en lätt bohemisk, mycket rolig, mycket engagerad, begeistrad och perfektionistisk person som det var stimulerande att arbeta ihop med. Hennes mål var alltid att skapa mänskliga gestalter i fullständig och sannfärdig tidsbild.
Basic info
Main profession: Costume Designer
Born: 1943
Died: 1985
Active: 1967-1985
Filmography
Kostymdesign:
August Strindberg ett liv (1985)
Den enfaldige mördaren (1982)
Fäkta för livet (1977)
Uppdraget (1977)
Drömmen om Amerika (1976)
Barry Lyndon (1975)
Nybyggarna (1972)
Utvandrarna (1971)
Dr. Glas (1968)
Flickorna (1968)
Den röda kappan (1967)
Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat (1967)
Awards
1976: Oscar Academy Award för Bästa kostym (Barry Lyndon).