Marie Louise Gagner gick 1892 ut Högre lärarinneseminariet i Stockholm med högsta betyg i undervisningsskicklighet, och har beskrivits som en lärarbegåvning. Hon bedrev modersmålsundervisning och var en livlig debattör av ämnet både vid offentliga diskussioner och i tidens ledande pedagogiska tidskrift Verdandi.
Hennes sociala patos riktades även mot filmen. Gagner var aktiv skribent i tidningen Biografen – organ för kinematografisk konst, litteratur och filmrörelse som startades år 1912 av skalden Erik Brogren. Den hade en folkuppfostrande ambition och ledande folkbildare, censur- och skolfilmslobbyister skrev i den. När filmen introducerades i Sverige runt sekelskiftet 1900 fanns inga filmer anpassade till barn, de unga lockades till biograferna på dagtid med speciella matinépriser, medan de vuxna arbetade, för att öka publikintäkterna. Det som visades var samma kortfilmsprogram som också visades på kvällen – naturfilm, kärlek, humor och spänning. Marie Louise Gagner opponerade sig kraftigt mot detta, och höll 1908 ett animerat föredrag om filmens skadeverkningar på barnen för Pedagogiska sällskapet i Stockholm, som blev startskottet på filmvåldsdebatten. Föredraget “Barn och biografföreställningar” kom sedan att tryckas och få vid spridning och den kritik hon framförde kom att med liten variation upprepas ända in på 1970-talet. Här står bland annat följande: “Vad göra vi […] med barnen? Jo, vi stänga dörren till den vackra, förtrollade världen för dem och kasta dem in i de storas värld, med dess synd, brott, laster, eggande oro, sorg och spänning. Man må väl fråga sig, hurudana de släkten skola bli, som så tidigt bliva hemmastadda i den världen!” Under föredraget demonstrerade hon en rad olämpliga program och krävde en offentlig kontroll av filmföreställningar. Föredraget fick efterverkningar och myndigheterna grep in. Gagner tillkallades av civildepartementet att som sakkunnig biträda vid utarbetandet av bestämmelser rörande kontroll av biografföreställningar (1909-10). Detta ledde till att Sverige, som första land införde en statlig instans för filmcensur i och med att Statens Biografbyrå tillsattes år 1911. Gagner tillhörde självfallet den första ledamotuppsättningen och var verksam som filmcensor fram till 1933.
Med byrån infördes åldersgränser och filmer som skulle visas på svenska biografer tilldelades censurskort i olika färger; rött för barntillåtet, gul för 15-årsgräns och vit för helt förbjuden.
Katerina Nilsson
Basic info
Main profession: Film Censor
Born: 1886
Died: 1933
Active: 1912-1933
Published works
“Barnen och biografteatern”, Idun 20. 49 (5 december 1907): 607-08.
“Barn och biografföreställningar: Ett föredrag jämte ett uttalande i samma ämne af B.E Gadelius.” Stockholm: Hökerberg, 1908. Reprinted from Verdandi 26 (1908): 154ff.
“Hjälten bland hjältar: Charles George Gordons liv och stordåd skildrade för barn och ungdom.” Stockholm: Folkskolans barntidn., 1928 [1909].