Hanna Högstedt hade under uppväxten sitt stora intresse i den litterära världen. Men intresset för fotografering, teater och regi förde henne stegvis in på manusskrivande. Bland annat studerade hon manus vid Ölands folkhögskola, Stockholm Filmskola och på Biskops-Arnö, men studerade även konst och litteratur i Barcelona och Paris.
På filmhögskolan i Göteborg blev det fördjupade manusstudier och om hennes examensfilm, En säker plats för det vilda, som hon producerat, skrivit, regisserat och klippt, skrev Maria Domellöf-Wik i FLM: “Precis så utlämnande, med samma omedelbarhet och inlevelse som när Janis Joplin sjunger.” Filmen från 2010 skildrade grannar som river väggen mellan sig med en urartad inflyttningsfest som följd. Högstedt har sagt att hon bara vill göra sådan film som blir absolut bäst som film. Samtidigt är en av hennes drivkrafter viljan till samtal och mänskliga möten.
När Frankrike 2011 införde ett förbud mot heltäckande slöja på allmän plats, hade hon en finansierad filmidé om att iklä sig burka och sjungande Marseljäsen vandra längs Champs-Élysées, i ett försök att problematisera frågan. Reaktionerna blev inte som hon förväntat och det havererade filmprojektet Burka Songs (2012) ledde vidare till en fördjupad analys och en ny film, Burka Songs 2.0 (2017). Där samtalar Högstedt med olika personer om filmproduktion, islamofobi och vita privilegier.
Därefter visades filmen i samband med olika arrangemang och efterföljande samtal. Med frågeställningar om vem som får utrymme att uttrycka sig och vilket ansvar man som filmskapare och konstnär har för de bilder man producerar. Filmens vidare liv gav upphov till både kontroverser och debatter och Göteborgs stad valde att ställa in en visning som de själva arrangerade, då de ansåg att panelen för dåligt representerade flera perspektiv. Något som i sin tur ledde till anmälan om förtal. Filmen visades senare bland annat på Reclaim Pride, Världskulturmuseet och i Konsthallen i Göteborg.
I kölvattnet av turbulensen började Högstedt att arbeta med filmkonstprojektet Favoritextremisterna (2019). En förlängd diskussion kring de frågor hon reste i Burka Songs 2.0: Hur används begreppet extremist idag? Vem äger berättelsen? Hur påverkar det medborgarna, kulturen och vilka som kan ta plats där?
Högstedt har blivit uttagen av Film Stockholms satsning STHLM Debut för att arbeta med sin första långfilm. Min franska revolution. En film som hon arbetat med under många år och som började i dokumentärfilmsform om en kärlekshistoria mellan Högstedt och hennes fransk-algeriska flickvän. När relationen tog slut fick filmen istället en fiktiv dräkt, om än med ett arbetssätt från den dokumentära stilen. Det är en film om kärlek, språk, identitet, tillhörighet och drömmen om att vara världsmedborgare.
Högstedt skriver även för tidningen Brand och har medverkat i Anna Linders konstfilm Spermahoran (2016), En queer-experimentell film om ofrivillig barnlöshet i en värld där normativa heterosexuella relationer sätter reglerna för vem och vilka som får bli föräldrar, och på vilket sätt.
Louise Lagerström (2021)
Källor: GP 2018, göteborgskonsthall.se, filmcloud-filmfrukost#40
Basic info
Main profession: Director
Born: 1981
Active: 2008-
Filmography
Regi:
Eftersörjare (2023)
Favoritextremisterna (2019)
Burka Songs 2.0 (2017)
Burka Songs (2012)
En säker plats för det vilda (2010)
Manus:
Eftersörjare (2023)
Favoritextremisterna (2019)
Burka Songs 2.0 (2017)
Burka Songs (2012)
En säker plats för det vilda (2010)
Producent:
Eftersörjare (2023)
Favoritextremisterna (2019)
Burka Songs 2.0 (2017)
Burka Songs (2012)
En säker plats för det vilda (2010)
Klippning:
Eftersörjare (2023)
Burka Songs 2.0 (2017)
En säker plats för det vilda (2010)
Foto:
Eftersörjare (2023)
Roll:
Spermahoran (2016)
Inspelningsassistent:
Skrapsår (2008)
Kompletterande foto:
Kajsa Grytt – ett känsligare universum (2015)