”Vi kunna dessutom nämna, att fröken Håkansson, som tillhört förbundet sedan 1921, är en synnerligen intresserad förbundsmedlem. Sålunda har hon vid upprepade tillfällen gjort förbundet och speciellt dess Stockholmsavdelning många värdefulla tjänster och därvid visat sig vara i besittning av ett förbundsintresse, som man tyvärr saknar hos många av hennes manliga förbundskolleger”.
Citatet från musikerförbundets tidskrift Musikern 1928 lyfter fram Greta Håkansson som ett exempel att följa.
Vi vet att många kvinnliga musiker spelade på biograferna och att några, som vår fröken Håkansson, även hade rollen som kapellmästare. Men trots detta är det manliga biografmusiker och kapellmästare, med Rudolf Sahlberg, Otto Trobäck och Eric Bengtsson i spetsen, som lyfts fram i historieskrivningen. Kvinnornas avgörande betydelse för biografernas musik sedan filmmediets första dagar är något som är väldigt dåligt utforskat. Det finns därför fortfarande betydande luckor i vår kännedom om Greta Håkanssons historia och det som kan presenteras är ett fåtal biografiska spår.
Håkansson studerade pianospel för Kerstin Runbäck och Astrid Berwald samt musikteori för Oskar Blom. I Stockholm var hon även biträdande lärarinna på Richard Anderssons musikskola. Under säsongen 1928-1929 blev hon kapellmästare på den 300 sittplatser stora biografen Påfågeln på S:t Eriksgatan 84 i Stockholm. Förutom Håkansson på piano och med ansvar för musiken innehöll kapellet en violin, en cello och en oboe, samtliga trakterade av män. Håkansson tog över ledningen för musiken efter Victor Brandt som inte ens hade brytt sig om att betala medlemsavgiften till musikerförbundet.
Tiden på Påfågeln blev däremot kortvarig, då kapellet i början av 1930-talet upplöstes i och med att Påfågeln installerade ljudfilmsutrustning. Var Håkansson därefter fortsatte sin musikaliska karriär är fortfarande okänt. Hon verkar dock ha fortsatt inom filmens värld. 1943 dyker hon upp som en av grundarna till Föreningen Filmia. Föreningen hade enbart kvinnor som medlemmar och bildades för att skapa ett forum för kvinnor som ”arbetar inom filmbranschen som kontorsanställda eller tjänstemän, dels fruar till manliga anställda och vidare kvinnliga biografägare samt biografägares fruar”. Tanken var att underlätta kontakten mellan olika filmbolags kvinnliga anställda. I föreningens första styrelse var Håkansson kassör, och som arbetsgivare angav hon då Sandrew-Bauman-film.
Håkanssons tidiga karriär är lika svår att få någon större klarhet i. Det enda spår som hittills har hittats är en annons från 1 december 1915 i Aftonbladet för Reform-biografen på Hornsgatan 59 i Stockholm. Håkansson listas där som en av två kvinnliga musiker (namnet på hennes kvinnliga kollega är Emmy Lilja). De står för musiken till filmen Ned med vapnen, och enligt annonsen var musiken både ”utmärkt väl vald, och berömd”.
I den ovan citerade Musikern-artikeln framhålls Håkanssons musikaliska skicklighet men det är främst som en lojal förbundsmedlem hon föräras en biografisk artikel. Normalt var det manliga musiker som uppmärksammades i sådana här biografiska hyllningstexter. Kom kvinnor i fråga handlade det nästan uteslutande om sopraner från operascenen. Musikerns redaktör, Gustaf Gille, tycks även ha ansett att det behövdes en motivering till den biografiska texten. Han skriver att ”Fröken Håkansson är alltså en lika duktig biografkapellmästare som förbundsmedlem, och därför hava vi även ansett det vara väl motiverat, att införa hennes bild och giva henne ett hedersomnämnande i vår tidning.”
1928 var ett problematiskt år för musikerförbundet. Ljudfilmen var i antågande och stor osäkerhet rådde gällande biografmusikernas arbetstillfällen. Att medlemmar enligt förbundets regelverk inte fick spela tillsammans med icke-medlemmar ställde också till med bråk på biograferna. Förbundets efterlämnade korrespondens och protokoll är fyllda med tillrättavisningar och hot om bojkott mot biografägare om dessa anställer någon annan än en musiker med medlemsbok. Biografen där Håkansson arbetade under 1928, Påfågeln, lyser däremot med sin frånvaro i det här materialet. Där verkar allt ha följt uppställda krav och hon ansågs alltså även förtjäna en egen biografisk artikel i förbundsorganet.
Christopher Natzén (2016)
Källor:
Annons. Aftonbladet (1 December 1915): 2.
“Föreningen Filmia.” Dagens Nyheter (10 April 1943): 6.
“Greta Håkansson.” Musikern (December 1928): 336-337.
Tillägg:
1943 är hon en av grundarna till Förening Filmia, en förening vars syfte var att samla kvinnor, och endast kvinnor, med administrativa yrken inom filmbranschen för samarbete och kunskapsutbyte.
Basic info
Main profession: Composer/Musician
Born: 1890
Died: 1961
Active: 1915-1950