Bonnie Skoog Feeney föddes i New York och levde sina första år på Manhattan och tidvis i Hongkong. Under uppväxten pendlade hon sedan mellan sin amerikanska pappa i USA och sin svenska mamma – skådespelerskan, modellen och sångerskan Leena Skoog – i Tullinge utanför Stockholm, med allt vad det innebar av olika skolsystem och kulturkrockar. I en intervju i magasinet Filter berättar hon hur svårt det var att ha en mamma som var ”någon slags kändis,” och att bli moderlös under mediebevakning, då Leena avled när Bonnie var 16 år.

Fascinationen för film väcktes när hon såg Apocalypse Now, den enda sanna Vietnamskildringen enligt hennes pappa. Efter gymnasiet fick hon jobb som assistent åt en filmproducent och en skidåkningsfotograf och lärde sig filmarbetets grunder. När hon senare som dykinstruktör vid Medelhavet siktade den pågående filmfestivalen i Cannes tänkte hon: någon dag ska jag vara där.

Hon började studera på Stockholms Filmskola där hon skrev manus tillsammans med Max Lauritzen och producerade kortfilmen Fågelboet (2008), i regi av Lode Kuylenstierna. Där spelar Johan Rabaeus en far som blir konfronterad av sin dotters krav på en förklaring varför han försummat henne. Samma år står hon som produktionsassistent på Ulf Fribergs kortfilm Borta bra, där sex ungdomar med olika ursprung filosoferar kring sin uppväxt, sina liv och sin framtid i Sverige. Och hon är produktionsledare på Levan Akins kortfilm De sista sakerna (2008), om medlemmarna i en familj som hanterar sorgen efter en drunknad son och bror på olika sätt. Den senare vann Mo-Award i barnfilmsektionen på Mo & Friese Children Short Film Festival i Hamburg 2008.

Med dessa kortfilmer i ryggen, tillsammans med några musikvideor till artisterna Petter och Adam Tensta, kom hon in på Dramatiska Institutet. Där sammanstrålade hon med regissören Andreas Öhman och tillsammans (hon som producent) gjorde de kortfilmen Mitt liv som trailer (2009). Filmen leker med filmgenrer i allmänhet och svulstiga filmtrailers i synnerhet, men är även en äkta berättelse om vänskap, drömmar och kärlek. Den vann korfilmspriset Startsladden på Göteborgs Film Festival och med vinstsumman kunde duon Skoog Feeney/Öhman satsa på långfilmsprojektet I rymden finns inga känslor. En film om artonårige Simon som har Aspergers syndrom, och som när han får sin inrutade tillvaro rubbad gömmer sig i sin rymdkapsel (en tunna) för att stänga känslorna ute.

Filmen visades först i en kortfilmsversion på Göteborgs Film Festival i februari, och på SVT i juli 2010. Långfilmspremiären var i september samma år. Den blev uttagen till Sveriges Oscarbidrag 2011 och nominerades till Guldbaggar i kategorierna bästa film, bästa manus, bästa manliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll samma år.

På Dramatiska Institutet hade Skoog Feeney också samarbetat som producent på flera kortfilmer regisserade av Hugo Lilja: Dystopin Judgement Day (2007) och Altona (2010) – ett mardrömspsykedeliskt äventyr i 1700-talsmiljö. Och inte minst hans examensfilm Återfödelsen (2010) – en zombiefilm och ett framtidsdrama som utspelar sig 30 år efter ett zombieutbrott där människor nu använder de levande döda som arbetskraft. Filmen premiärvisades på Stockholms filmfestival samma år där den vann 1 km film. Den erhöll även pressjuryns speciella omnämnande vid Festival Européen du Film Court de Brest, i Frankrike 2011; nominerades till EFA Short Film Award Berlin på Berlin International Film Festival; vann en Silver Hugo för bästa kortfilm på Chicago International Film Festival 2011; samt erhöll Canal+ Award på Clermont-Ferrand International Short Film Festival i Frankrike 2012. Skoog Feeney producerar även, tillsammans med Mistre Tesfaye, Liljas kortfilm Väktare från 2015, om en nyutbildad väktare som hamnar i ett dilemma mellan några stökiga ungdomar och sin yrkesroll.

Från 2011 är Skoog Feeney ansluten till Filmbolaget Filmlance och där teamar hon åter upp med Andreas Öhman i långfilmen Bitchkram (2012), om Kristin som missar flyget till USA och sedan gömmer sig hos Andrea i ett hus på landet, från vilket hon fejkar krönikor om New York till lokaltidningen.

Helsingborgs Dagblads filmkritiker Malena Janson tyckte att ”Det som definitivt höjer den över massan av svensk genomsnittsfilm av det snitt som man tycks tro att ungdomspubliken behöver: Med lite vågat om sex och alkohol, lite coolt visuellt, lite livsvisdom.” Filmen vann ECFA-priset för bästa europeiska barnfilm vid Kristiansand International Children’s Film Festival i Norge 2013. Huvudrollsinnehavaren Linda Molin guldbaggenominerades liksom filmens scenograf Sandra Lindgren.

Skoog Feeney sticker emellan som produktionsledare på långfilmsdebuterande Levan Akins guldbaggenominerade hipsterkomedi Katinkas Kalas (2012), och även som exekutiv producent på Andreas Öhmans och Per Gavatins långfilm Remake (2014). Den senare om Lisa som är i det närmaste besatt av att filma varje steg hon tar, och hennes pojkvän Martin som vant sig, men när relationen krisar under en resa till New York blir det dock ohållbart.

Skoog Feeney är även med och producerar Bitte Anderssons crowdfundade och färgsprakande Dyke Hard (2014), där ett lesbiskt rockband på väg till en musiktävling i huvudstaden cruisar sig förbi ninjor, cyborgar och rollerderby girls i vad som i trailern marknadsfördes som “Just another Swedish action comedy musical B-movie”. Detta potpurri av genretypiska element, från splatter till episk saga och musikal visades även på Stockholms filmfestival.

Därpå producerar Skoog Feeney vad som blir den sista filmen i trilogin som inleddes med I Rymden finns inga känslor och uppföljaren Bitchkram: Öhmans Odödliga från 2015, som handlar om två ungdomar som möts en natt i Stockholm och beger sig ut på en äventyrlig, och snart brottslig, roadtrip genom norrländska skogar.

Skoog Feeney som från 2020 frilansat under det egna bolaget Ninjahuset har även arbetat inom teve-branschen. Där har hon bland annat producerat den svenska dramaserien Björnstad som visades i fem avsnitt på HBO Nordic 2020. Serien är baserad på Fredrick Backmans roman med samma namn i regi av Peter Grönlund, och handlar om hockeystjärnan Peter som återvänder till hemstaden Björnstad för att träna juniorlaget i ishockey. När en av lagets spelare anklagas för att ha begått sexuella övergrepp på Peters egen dotter får han uppleva vad grupptryck och småortsmentalitet vill säga. Aftonbladets Karolina Fjellborg kallade den: ”En svensk produktion som är stark, tung och vacker som en björn, med hög kvalitet i alla led och ett hårt grepp om tittaren från start till mål.”

I mars 2024 är Skoog Feeney, tillsammans med Mattias Arehn, aktuell som producent när nyfilmatiseringen av Ronja Rövardotter har premiär på Netflix. Den stora produktionen, bestående av ett filmteam på 200 personer med regissören Lisa James Larsson i spetsen, har sedan 2019 arbetat med att hitta rätt urskog, rätt vargklämma, rätt tjärn och uppdaterade vildvittror för en Lindgrenklassiker 2.0.

Serien fick ett överlag varmt mottagande. Bland annat skrev DN:s Helena Lindblad: ”Nya tv-serien ’Ronja Rövardotter’ är påkostad och medeltidsmörk, men också samtida när det gäller språk och specialeffekter. Ett välspelat äventyr med en storm av känslor. Kärlek och vänskap, hat och hämndlystnad mot en svindlande vacker naturlyrisk fond.”

Louise Lagerström (2024)

Basic info

Main profession: Producer
Born: 1981
Active: 2008-

Filmography

Producent:
Ronja Rövardotter (tv-serie, 2024)
Björnstad (tv-serie, 2020)
Odödliga (2015)
Väktare (2015)
Dyke Hard (2015)
Bitchkram (2012)
Altona (2010)
I rymden finns inga känslor (2010)
Återfödelsen (kortfilm, 2010)
Mitt liv som trailer (kortfilm, 2009)
Innan vi går under (kortfilm, 2008)
Home Service (kortfilm, 2008)
Fågelboet (kortfilm, 2008)
Judgement Day (kortfilm, 2007)

Produktionsledare:
Katinkas kalas (2011)
De sista sakerna (2008)

Exekutiv producent:
Remake (2014)

Produktionsassistent:
Borta bra (2008)

Manus:
Fågelboet (2008)