När får barnfilmen en egen Guldbagge?

Den rutinerade barnfilms- och animationsfilmaren Linda Hambäck har regisserat sin första långfilm, Gordon & Paddy, med Stellan Skarsgård och Melinda Kinnaman på den animerade röstrollistan. -Barn behöver inte skyddas från känsliga eller kontroversiella ämnen, säger hon. Hon tycker också att det är hög tid att barnfilmen får sin egen Guldbagge.

När vi stämmer träff är det en månad kvar till julpremiären på Gordon & Paddy, Linda Hambäcks första långfilm – och hon verkar inte det minsta nervös. Snarare tvärtom. Hon ser avslappnad och harmonisk ut, så där som man gör när man lämnat ifrån sig ett stort arbete. Framför mig på kaféet bänkar sig en kvinna redo för nya filmprojekt.

Vi har setts förut, på en inspirationsdag för filmpedagoger och skolbioarrangörer där vi fick vi se lite mer av Gordon & Paddy och höra Linda Hambäck berätta om sin nya film. Vi fick också se inspelningsklipp från ljudstudion, där Stellan Skarsgård med stor inlevelse ger röst åt paddan Gordon, som med en blandning av sorg och lättnad åtar sig sitt sista fall: Mysteriet med de stulna nötterna. Melinda Kinnaman gör den lilla musen Paddy, som kommer att växa med uppgiften att bli Gordons efterträdare som polis i den stora skogen. Och Felix Herngren är den ängslige kaninen Valdemars darriga röst. Filmen bygger på Ulf Nilssons och Gitte Spees barnböcker och har animerats i Trollhättan av Dockhus Animation.  Janne Vierth har skrivit manus fritt efter böckerna.

När vi träffas på kaféet börjar vi genast prata om magi, hur det skulle det vara att träda in i ett magiskt land. Något som faktiskt händer i ett barns fantasi vardagligen. Under hela barndomen igenom testas man i sina färdigheter att förstå vad som är verkligt och inte verkligt, vad som är på riktigt och vad som bara är lek, fantasi, film.

-Jag ville göra en film om livet och den upphöjda vardagen, nu i en skog bland djur som huvudkaraktärer. Det var utmanande och jäkligt kul, säger Linda Hambäck.

Att göra animerad film är som bekant en enormt tidskrävande och tålamodskrävande process. Gordon & Paddy som är en timme och fyra minuter lång (långfilmslängd för barn) tog tre år att göra. Förproduktionen startade 2014. Själva produktionen av animationen tog ett år – varje animatör gör två sekunder per dag.

-Det tar en rackarns tid. Man måste verkligen gilla det man gör, vardagen med att gå till ateljén varje dag, säger Linda Hambäck.

Gordon & Paddy är Linda Hambäcks fjärde film som regissör och hennes tjugonde film som producent. Hon började producera animerad film redan 2004, sen träffade hon Stina Wirsén och tillsammans gjorde de två Vem-filmer (2010 och 2011) ett gäng kortfilmer som byggde på Stina Wirséns bilderböcker. Vem-filmerna regisserades av Jessica Laurén och producerades av Filmtecknarna. Hos Filmtecknarna producerade Linda Hambäck även Jonas Odells film Tussilago (2010).

År 2011 tog Linda steget över till att starta sitt egna produktionsbolag LEE Film. Där gjorde hon först en avstickare till dokumentärfilmen och berättade om elitsimmerskan Mikaela Laurén och hennes väg genom doping och fängelse till en ny karriär som boxare. Filmen hette Fighting Spirit (2013). Samtidigt återvände Linda Hambäck till animationsfilmen och arbetade åter igen med Stina Wirsén och producerade filmen Liten Skär och alla små Brokiga (2012). Sedan regisserade hon tillsammans med Marika Heidebäck den poetiska animationen Tänk om… (2014), som bygger på Lena Sjöbergs bilderbok. Därefter kom Bajsfilmen – Dolores och Gunellens värld (2016). Linda Hambäck regisserade och Rikard Wolff var berättaren i en fri bearbetning av Pernilla Stalfelts uppnosiga barnböcker om allt man helst inte ska prata högt om. Linda Hambäck tycker inte alls att barnen måste skyddas från känsliga eller kontroversiella ämnen. Däremot kan man diskutera målgrupper och åldersgränser – i synnerhet när man talar om animerad film:

-Ta en film som Havets sång (Oscar-nominerad animerad film, reds anm.),  som verkligen är ett mästerverk. Men är det verkligen en film för små barn? Jag tycker den passar bäst för barn i nioårsåldern och uppåt, säger Linda Hambäck.

Utbudet av filmer för barn – och kanske framför allt hur animerad film massproduceras för barn – är något som Linda Hambäck har många åsikter om.

-Det är ju ingen som ber en att göra film. Och för varje ja man får, är det i snitt sex nej på vägen. Man lär sig att knyta näven i fickan. Till slut handlar det väl om vad man vill göra med sin tid på jorden.

Linda Hambäck trivs med sitt liv som animationsfilmare. Hon tycker om arbetssättet, långsamheten och processer som får ta tid. När jag frågar henne om förebilder och kollegor nämner hon genast en person: Stina Wirsén.

-Hon är en fantastisk kreatör. Snabb, smart och rolig! Den bästa kombinationen.

Linda Hambäck nämner också projektet ”Producenten som ledare”, som startades av Region Stockholm-Mälardalen, som har fungerat väldigt inspirerande. En grupp kvinnliga producenter som ses regelbundet, delar erfarenheter, fungerar som varandras bollplank och inspiration.

-Annars finns det mycket kvar att göra för barnfilmens överlevnad, säger Linda Hambäck. Ge oss till exempel en Guldbagge för bästa barnfilm – titta på Augustpriset. Det har ju gått bra! Branschen är delad när det gäller denna fråga. Vissa ser det som att då skulle Guldbaggar kvoteras – men jag säger: Kom igen tänk framåt!

  • Author Mikaela Kindblom

Search in:
Professional Directory or Articles