Filmen skildrar, naket och nära, MonaLisas kamp för ett liv utan droger, hennes längtan efter sina barn och kärleken till Fredrik som hon träffar under filmens gång.
Idén till filmen fick Jessica Nettelbladt när hon i samband med ett annat projekt i början av 2000-talet träffade en jämnårig kvinna med en svår missbruksproblematik. Hon kände att hon ville återvända till temat.
-Vi har över en halv miljon människor i Sverige som har drog- och alkoholproblem. De har barn och andra anhöriga. Det finns en sådan skam kring att ha en förälder som missbrukar, trots att så väldigt många har det. Jag vill låta utsatta människors röster höras. Man är ju heller aldrig bara missbrukare, utan en människa med många erfarenheter, säger Jessica Nettelbladt.
MonaLisa arbetade som lärare och levde ett vanligt familjeliv när hon drabbades av en depression. Heroinet fungerade som självmedicinering och hon blev fast. Hon säger att droger är ett fängelse, och filmen visar hur lång och gropig vägen ut oftast är.
Jessica Nettelbladt har inte velat skygga för det svåra.
-Det har viktigt för mig att vara så ärlig och äkta som det bara går. MonaLisa och Fredrik tycker jättemycket om filmen, och sa hela tiden att jag måste våga visa verkligheten.
Hur var det att som filmare koka ner åtta års material till långfilmsformat?
-Det svåra har varit att hitta balansen mellan det svåra och det hoppfulla. Men det som är så fantastiskt när man följer någon under så lång tid är att man ser att livet i sig har en dramaturgi. Och jag är intresserad just av vad som händer med människor under längre perspektiv.
Jessica Nettelbladt har själv hållit i kameran, eftersom hon ville komma nära och behålla en känslighet. Att följa MonaLisa var tungt ibland.
-Jag älskar ju henne och vill att det ska gå väl för henne. Men man kan aldrig styra en annan människa.
Jessica Nettelbladts nästa projekt är en självbiografisk film som hon har samlat material till i femton år.
Tidigare publicerad i Swedish Film # 3 2015