Hur började ditt intresse för fotografering?
– Jag var stillbildsfotograf från början. Gick foto på estetisk linje på gymnasiet i Norrköping. Blev helt hooked, och tror att jag redan där bestämde mig för att bli fotograf. Sen flyttade jag till Stockholm och började som fotoassistent. Tänkte bli modefotograf eller arbeta inom reklam. Jobbade ett tag själv, men kände att det, förutom själva fotograferandet, inte var rätt värld. Så jag drog till London. Haha, en klassiker. Och där jobbade jag med helt andra grejer.
Innan jag hinner fråga om Frida har någon speciell filmupplevelse som betytt mycket berättar hon om när hon såg Jean-Pierre Jeunets Amelie från Montmartre på The Gate i Notting Hill och blev helt tagen.
– Det roliga var att jag långt, långt senare på en middag fick tillfälle, och äran, att berätta för filmens fotograf (Bruno Delbonnel, förf. anm.) hur mycket den filmen betydde. Utan den hade jag förmodligen inte blivit filmfotograf.
Frida berättar att hon sökte och kom in på London Film School men insåg att det var för kostsamt i längden och återvände hem till Sverige. Där gick hon på Kulturama och sedan även Dramatiska Institutet, där hon tog examen 2008.
– DI var jättebra, men man kanske skulle ha utnyttjat alla resurser ännu mer som man hade till förfogande i form av teknik och studior.
Men det finaste med DI var ändå de kontakter hon knöt med kursarna och blivande regissörerna Lisa James Larsson och Sanna Lenken. Förutom samarbeten på DI har Frida fotat Sanna Lenkens existentiella moderskapsbetraktelse Konstnären får barn (2018). I Lisa James Larsson har hon inte bara funnit en kreativ parhäst. De är också bästa vänner.
Från kortfilmer som Pussyfooting (2009) och Små barn, stora ord (2010) och långfilmen Ego (2013) har de utvecklats tillsammans och arbetat på flera internationella produktioner. Som det irländska juristdramat Striking Out (2017- ) och episoder av det romerska dramat Britannia (2017- ) och Victoria (2016- ), om regentens unga år.
I januari 2021 har Fate: The Winx Saga premiär på Netflix. Ytterligare ett samarbete mellan Lisa och Frida inspelad på Irland. Frida berättar om en filmfotografs förmåga att anpassa sig när vädrets makter spelar en ett spratt.
– Fate: The Winx Saga bygger på en animerad serie om älvor med särskilda unika krafter som nu blir en live-action-serie. Vi skulle spela in när en älva möter ett monster i skogen på natten och planerade ljussättningen efter mörkerinspelning. Men det skulle bli för dyrt så allt förlades till dagtid. Problemet var att på inspelningsdagen sken solen som aldrig förr. Så vi fick trolla med rökrör och skapa någon slags dimma. Resultatet blev suggestivt och framför allt läskigt, som vi tänkt oss. Som fotograf måste man helt enkelt anpassa sig, vara uppfinningsrik och ha en plan B.
I somras spelade Frida och Lisa in ett av deras hjärteprojekt. En tv-serie om den så kallade Haijbyaffären med beräknad premiär julen 2021. En rättsskandal i efterdyningarna av den delikata relationen mellan kung Gustaf V och restaurangmannen Kurt Haijby.
– Det var ett makalöst manus, bland det bästa manus (av Bengt Braskered förf. anm.) jag läst någon gång, säger Frida. Jag och Lisa är stora fan av epokfilmer, typ The Crown. Den är så makalöst bra.
Var du beredd på att kanske bli guldbaggenominerad?
– Absolut inte. Tänkte att jag skulle kolla på när de berättade om nomineringarna från Filmhuset, men blev helt överraskad, och glad förstås, när jag insåg det.
Tycker du att filmfotografens insats lyfts fram numera?
– Ja, men faktiskt. Här i Sverige var det nog i och med Hoyte van Hoytemas framgångar som det blev större fokus på filmfotografen. Publiken inser nog inte hur starkt samarbete det är mellan regissör och fotograf. Man blir ju glad när fotot, och vem som står bakom, nämns till exempel i recensioner. Förut var det nästan aldrig. Men vi kunde ju få ännu mer cred, haha.
Frida tycker att det är viktigt att dialog och foto går hand i hand även om det ibland är härligt att se en film och bli helt mind blown bara av ett snyggt foto.
– Men om man ändå inte känner lika starkt för berättelsens är det ändå inte lyckat. En film där jag tycker att foto och berättande arbetar i absolut samklang är Joker. Den var makalös. Och hade den där retrokänslan jag älskar och som finns i gamla 70-talsfilmer som Taxi Driver.
För henne själv är dock ett snyggt foto aldrig ett självändamål, och hon betonar att filmarbete handlar om teamwork och samarbete.
– Man är ingenting utan sitt team. Det är viktigt att se alla och boosta dem, för de gör ett så bra jobb. Jag har ju i någon mån ett återkommande team. Det är lyxigt. Att ha en bra stämning på set, och inte låta ens frustrationer gå ut över andra. Om samspelet mellan mig och regissören är bra sätter det tonen för hela inspelningen. Där har jag haft tur som arbetat så mycket med Lisa för vi är så samspelta. Vi kompletterar varandra. Om den ena känner sig svag så lyfter den andra. Vi är nästan som en person.
Teamet har varit viktigt inte minst under inspelningen av Spring Uje spring, vår fina film, som Frida kallar den och som spelades in i familjen Brandelius egen lägenhet i Bredäng. Samarbetet med långfilmsdebutanten Henrik Schyffert beskriver Frida som roligt och avspänt.
– Han litade mycket på mig och det var ju speciellt med de många musikinslagen. Han är superbra på att ge referenser så att man fattar vad han menar. Typ, som i den där Foo Fighters-videon, du vet.
Teamet bakom filmen var också litet och Ujes familj spelade sig själva bland sina egna ägodelar.
– Men man ska inte tro att det blir realism bara för att man smäller upp kameran och det är en genuin miljö. Vår scenograf Marika Åkerblom gjorde ett rigoröst arbete för att förhöja deras estetik till en filmisk dimension. Det kanske inte alla inser.
Nästan allt i Spring Uje spring är inspelat i och runtomkring Bredäng.
– Jag gillar verkligen de här 50-talsförorterna i Stockholm. Lyckades få regissören Josephine Bornebusch att förlägga en karaktärs hem till Tallkrogen i serien Älska mig för att jag blev så förtjust i miljöerna.
Nu funderar den energiska Frida på en paus. Kommande planer är lite hemliga. En långfilm är definitivt på gång. Kanske ytterligare en epok-historia. Och snart far hon tillbaka till Åland och inspelningen av TV4/C Mores storsatsning Agatha Christies Sven Hjerson. En svensk/åländsk Agatha Christie-doftande pusseldeckare med Johan Rheborg i huvudrollen. Manus av bland andra Martin Luuk och i regi av, förutom Lisa Farzaneh, Fridas parhäst Lisa James Larsson.