Efter Gullspiravinst 2018 med Gordon och Paddy (2017) kommer nu Linda Hambäcks nästa stora animerade långfilm, Apstjärnan. Här får vi lära känna nioåriga barnhemsflickan Jonna (Rebecca Gerstmann) och föreståndaren för barnhemmet, Gerd (Melinda Kinnaman). Jonna vill mest av allt ha en mamma men när Gorillan (Pernilla August) svänger in på uppfarten till barnhemmet är det långt ifrån vad Jonna hade hoppats på. Men med en stor nyfikenhet och en stark vilja att få en egen familj följer hon med Gorillan hem, hem till Skroten. När Jonna sakta börjar förstå att hon inte kommer att bli uppäten av Gorillan utan istället inser att hennes nya mamma är full av kärlek, utvecklas tillit och familjeband. De njuter av sin nya kravlösa tillvaro med varandra, tills kommunens starke man, Tord Fjordmark (Stellan Skarsgård) raserar deras värld med hot om rivning av Skroten, deras hem.
Hur kommer det sig att du gjorde film av Frida Nilssons bok?
– Jag fick hennes bok rekommenderad. Det är jättesvårt att hitta bra böcker som kan filmatiseras. För mig handlar det om att gifta sig med en bok, man måste känna att det finns en berättelse som man kan leva med varje dag i tre år, det måste vara något som hugger tag i en, och det gjorde Apstjärnan. Jag tycker att Frida Nilsson är en av Sveriges bästa författare. Hon skriver rappt, underhållande och rakt på ett humoristiskt sätt, säger Linda Hambäck.
Det är många frågor som lyfts i filmen om rättvisa, tillhörighet, kärlek och överhet. Vad vill du säja med filmen?
– Jonna är lite mig själv. Jag är också adopterad och jag ville utforska idén om att alla kan bli familj. Jag har inte haft någon jobbig adoption, min mamma och pappa är min mamma och pappa. Jonna är mer nyfiken på vad det kan bli. En familj måste inte vara biologisk och inte heller en kärnfamilj. Det handlar om ett möte och att man finns för varandra.
Är det viktigt att ha med frågor av djupare karaktär i barnfilm?
– Jag gör film för mig själv, jag själv är intresserad av överhet, vad man får göra och inte göra. Jag tänker inte så mycket på min målgrupp när jag gör film, alls faktiskt.
Förutom en humoristisk och rapp ton bjuder Apstjärnan på många känslosamma och starka scener som ger tyngd åt berättelsen. Linda Hambäck har i tidigare intervjuer förklarat sitt arbete med orden ”Man ger allting kött med röster, musik, ljud och effekter.” Hambäck berättar hur hon får tyngd och närvaro i sina animerade filmer.
– Vi spelar in alla skådespelare på plats i samma studio. De agerar mot varandra, istället för att man står var för sig i en dubbningsstudio. När Pernilla och Rebecca gör scenen med ”berätta om oss…” Då sitter Pernilla och håller om Rebecca i studion, säger Hambäck och fortsätter förklara nästa steg som ger hennes animerade filmer kött och verklighet.
– Sedan ger vi klippen till animatörerna. Och Stellan gör ju Tord fantastiskt. Det gör mycket att han verkligen är där i person. Det gör att animatörerna sedan kan ta små detaljer från Stellans skådespel. Animatörerna får med sig mycket researchmaterial att förvalta.
Från att Hambäck kontaktade Frida Nilsson 2014 har det nu sex år senare blivit färdig långfilm. Filmen har en väl tilltagen budget, 35 miljoner kronor, och är en stor nordisk samproduktion. Filmen produceras av Hambäcks egna produktionsbolag LEE Film i samproduktion med Mikrofilm, Nœrlum, Film i Väst och Sveriges Television. Ungefär halva filmen görs i Trollhättan, medan en fjärdedel görs av de ansedda animationsstudiorna Mikrofilm i Oslo respektive Nørlum i danska Viborg. Flera års arbete av en mängd medarbetare ligger bakom resultatet.
– Vi har varit många och det har varit ett långt arbete. Det är intensivt att hålla på med animation, man måste hålla ut varje dag, det finns ju bara ett vitt papper från början. Man måste skapa en hel värld. Art director, Ola Larsson målade miljöer och Gorillans hem i sex månader för att hitta rätt look. Vi skapar ett helt universum som inte finns från början. Om man i en spelfilm ska välja mellan tio tekannor i en scen, kan man ta tio befintliga tekannor. I animerad film måste man först designa och rita tio tekannor och sedan välja, och så är det på alla nivåer. Man kan bli galen.
Ibland är vägen knagglig men lusten övervinner alla hinder berättar Hambäck.
– Man bygger och skapar, det är ju trögt ibland, sen tar man sig vidare. Det är många tallrikar att snurra på, man kan inte stanna upp och tänka ”vad gör jag?”, då rasar hela huset. Man bara kör tills det är klart, det är knöligt på vägen, men det är väldigt lustfyllt.
Förutom att regissera har Hambäck även producerat filmen, och vid sin sida har hon haft producent Petter Lindblad. Manus står Janne Vierth för, som också skrev manus till Gordon och Paddy.
– Samarbetet med Janne är jätteroligt. Han är en av Sveriges bästa manusförfattare. Vi jobbade i 1,5 år med manus. Det var många vändor kring manuset. Vi kämpade på och jag måste säga att manuset blev väldigt, väldigt bra. Jannes allra bästa manus, men jag är förstås partisk, säger Hambäck och fortsätter:
– Producenten Petter Lindblad har varit helt betydande för produktionen. Han har gjort många animerade filmer, han har en jättebra struktur hur vi ska lägga upp det. Jag hade aldrig klarat mig utan Petter, vi kommer att fortsätta vårt samarbete.
Hur har det varit att jobba med skådespelarna?
– Stellan är en fantastisk person, det här känns som ett stort bidrag till svensk barnkultur, han har gett sitt arvode till Läkare utan gränser. Han färgar hela miljön och sätter nivån på hur vi vill att skådespelare ska vara. Han är en extremt generös person när det gäller sin tid och engagemang. Det är tredje filmen jag gör med honom. Det är så lyxigt att jag har fått möjligheten att få Sveriges bästa skådespelare, att de hakar på. Stellan är såklart en dörröppnare. Och Rebecca Gerstmann har ett sånt otroligt naturligt anslag. Hon är helt äkta. Vi kunde ta om scener och hon har samma autentiska röst. Om barn ska skådespela går det inte, de måste vara sig själva.
Linda Hambäck har inga planer på att hennes produktionsbolag LEE Film ska växla upp. Hon har hittat sin väg i filmvärlden och vill inte ändra på konceptet och nu efter premiären blir det lågintensivt utvecklande av nya idéer.
– Jag jobbar med en film i taget och vill inte växla upp och bli större. Det är många som frågar mig om projekt men jag gör bara mina egna i bolaget. Blir man större kanske man tvingas att göra film för att gå runt. Jag vill bara älska det jag gör. Mellan produktioner kan jag växla ner, då är det bara jag och jag kan utveckla lågintensivt tills jag är nöjd.
Apstjärnan har svensk biopremiär den 11 juni 2021.